Frälsningsarmén publicerar då och då helsidesannonser i olika tidningar med budskapet att ingen ska behöva vara hemlös. Armén vädjar om stöd för att hjälpa hemlösa människor. Att armén måste samla in pengar för att hemlösa människor ska få sova värdigt är ett allvarligt underbetyg för kommunala socialnämnder. Socialtjänstlagen kräver att Socialnämnden ska verka för att människor som möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra.
Socialnämnden ska medverka till att den enskilde får bo på ett sätt som är anpassat efter hans eller hennes behov av särskilt stöd. Kommunen ska inrätta bostäder med särskild service för dem som till följd av nämnda svårigheter behöver ett sådant boende.
Det är alltså statsmakternas tydliga påbud att ingen ska behöva vara hemlös. Därtill föreskriver samma lag att den som inte själv kan tillgodose sina behov har rätt till bistånd för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt.
Nämnden ska vidare medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med andra samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer i kommunen.
Det är naturligtvis en lovvärd uppgift av Frälsningsarmén att stödja utsatta människor. Men ska man behöva annonsera för att samla in pengar när lagstiftaren har fastställt tydliga föreskrifter?
Som jag tolkar lagen är det den kommunala socialnämnden som har skyldighet att söka upp hemlösa människor och se till att de får tak över huvudet. De största problemen finns i storstäderna. Kommunerna måste kalkylera för de kostnader som uppstår. Det bör ligga i sakens natur att höja skatten några ören för att klara finansieringen.
Nämnden ska samverka med organisationer. Bland annat Frälsningsarmén och Svenska Kyrkan kan då biträda med den uppsökande verksamheten som finansieras av skatt.
Socialtjänstlagen måste stimulera kommunpolitiker att avskaffa hemlösheten. Då kan Frälsningsarmén slippa vädja om pengar och ägna sin kraft åt viktig social verksamhet.