Kommentar till insändare av signaturen Eimer 90 2/11
Eimer 90 delgav oss tankar kring hungrig dag på akuten. Efter många fall med svåra smärtor på höger sida hamnade han på akuten i Enköping, berättar han. Personalen var trevlig konstaterar Elmer något förvånat som det tycks. Läkarna remitterar honom vid två tillfällen under dagen till röntgen, det senare till en datortomografi (skiktröntgen) á 6000 kronor.(samhället står för den notan).
Eftersom röntgenutrustningen använts för bokade patienter, som i många fall fått vänta i månader på sin tur och akuta fall uppstår väntetider om patienten på akuten inte har livshotande skador. Det hade inte Eimer. Det visade sig bara vara en ”lårkaka”. Vilken tur. En dylik skada läker ut av sig själv och då borde väl allt vara gott och väl men Eimer har svårt att glömma denna dag. Den har satt sina spår. Inskriven i systemet kl 08.45. Vid sjutiden på kvällen stapplar han in i sitt ombonade hem ”skakig av hunger efter en dag av väntan”.
Detta hemska ska inte behöva hända andra eller ve och fasa mig själv, det kan ju hända igen, tänkte Eimer som fattar pennan och skriver till EP. Vi är så många som behöver vård och resurserna är ju begränsade så detta att vänta är i en situation som denna förmodligen något som måste accepteras, tänker Eimer. Röntgenläkare som ska tolka bilderna växer ju inte på träd, så bara det skapar trånga sektioner, men systemen runt omkring? Sjukvården måste skaffa sig ett helhetsperspektiv på sina patienter i behov av akut vård.
Sysslolöshet skapar tillfällen till synd tänkte han kanske inte men nog borde något göras för att sysselsätta oss när vi ”sitter där i väntrummet knäpptysta”. Det kan man faktiskt kräva. Och så det där med ”vårt behov av näring” suckar Eimer efter den ofrivilliga bantardagen. På något sätt måste ni fixa mat till mig när jag kommer nästa gång och min väntan blir lång. Så här får det inte vara tycker även medkännande medborgare.