Sedan i april förra året är vi nyinflyttade till en lägenhet i Hettemarkshuset. Vi trivs med lägenheten och alla trevliga grannar. Småstadsatmosfären tilltalar oss och dessutom har sta´n parkanläggningar som förtjänar allt beröm. Det är någonting vi alla kan känna stolthet och glädje över. Det är också positivt för oss alla att staden expanderar och inflyttningen till Enköping ökar.
Men sedan kommer vi till den stora plumpen i protokollet och det är det nyuppförda huset som trängts in mellan Hettemarkshuset och S:t Larsgatan. Detta är att våldföra sig på ett bostadskvarter i en småstad.
Man flyttar inte till en mindre stad för att stirra in i en fasad på några meters avstånd från sin bostad. Leif Grip har i sina två insändare (18/7 och 7/8) på ett förtjänstfullt sätt pekat på hur kommunen borde ha agerat.
Man frågar sig hur detta har gått till. Vem har varit pådrivande för att få detta bygge till stånd? Ja, inte är det de boende i kvarteren runt omkring. Det var endast Nystart Enköpings representant i miljö- och byggnadsnämnden som reserverade sig mot beslutet. Heder åt honom!
Mats Keijser säger i sin insändare (24/7) att han ”har respekt för Kjell Grips och andras upplevelser och känslor för den byggnation som nu sker på fastigheten”.
Då frågar man sig var den respekten fanns tidigare i processen. Att beskriva de bakomliggande byråkratiska processerna gör ju inte att de som berörs av den nya byggnaden blir mer förlåtande. Den ”svarta kasernen” är och förblir felplacerad. Att våldföra sig på ett helt bostadskvarter på detta sätt är oförlåtligt. Det räcker inte med att vara byråkratiskt korrekt. Det måste också finnas utrymme för omdöme och sunt förnuft.
I samma insändare säger Mats Keijser vidare att ett väl tilltaget grönområde planeras intill det nya huset men han säger ingenting om att det första som hände när byggnationen satte igång var att mer än 500 kvadratmeter gräsmatta skövlades utmed Bangårdsgatan som blivande parkering för boende i den nya fastigheten. En välskött häck försvann också samtidigt.
Att godkänna ett byggprojekt av det här slaget borde rimligen få en prejudicerande verkan och göra det lättare för gemene man att framåt få igenom sin begäran om bygglov. Kravet att en byggnation ska passa in i omgivningen är uppenbarligen borttaget i kommunen.
En annan allvarlig konsekvens av att släppa fram ett projekt av det här slaget är att respekten och förtroendet för det politiska systemet eroderas. Jag har stor respekt för de svåra uppgifter och utmaningar som våra politiker ställs inför och i de flesta fall finner man goda lösningar på problemen men i fallet med den ”svarta kasernen” är inte resultatet godkänt.