Jag har med stigande oro och bestörtning tagit del av umgängesfasonerna i Enöglaskolan, särskilt sorgligt med tanke på ny och tilltalande arkitektonisk miljö.
Om elev/lärare utsätts för hot, kränkningar, aggressivitet och våld måste det beivras. Så uppfattar jag också skolinspektionens direktiv med åtföljande vite om inte avarterna åtgärdas.
Men detta respektlösa klimat på skolan handlar om något mer. Nämligen föräldrarnas passiva roller som fostrare. Om en elev fortlöpande bryter mot ordningsföreskrifter och mot våra gängse, av oss flesta accepterade umgängesformer, finns det skäl att anta att orsaken till respektlöst beteende finns i hemmen.
Om Enöglaskolan skall komma tillrätta med nedbusningen bör även föräldrar till problemeleverna kallas till fostringsträffar där – förutom skolledningen – gärna socialtjänstföreträdare och polis deltar.
Syftet med mötena är att klargöra för föräldrarna och deras barn att vi inte längre accepterar dåligt uppträdande. Det stör studieron och ambitionen om ett harmoniskt undervisningsklimat.
Ska vi få ordning i skolan: börja med föräldrarna. Vi är övertygade om att bråkstakarna är identifierade. Därför kan även deras föräldrar kallas!
Nu är det klartext som gäller. Sluta busa! Vi värnar om hyggliga umgängesvanor med ömsesidig respekt, hänsyn och värdighet. Självklart skall även humor inrymmas i denna beteendekod. Men absolut inte hot, våld, aggressivitet eller mobbing