Svar på insändare 21/2
Jag vill först och främst rikta ett tack till ”Landsbygdsbo” för att han/hon vill rikta uppmärksamheten på landsbygdsutvecklingen i kommunen.
För att förstå varför det finns ”ödehus” på landsbygden behöver man känna till jordbrukspolitiken åren 1945-2000 som med 1967 års jordbrukspolitiska beslut blev höjdpunkten på den effektivitets- och tillväxtinriktade utformningen på politiken.
Verkan av dessa beslut syns nu genom bland annat i Fjärdhundrabygden med minskad befolkning och färre arbetstillfällen, färre elever till Fjärdhundraskolan men även tomma hus och överloppsbyggnader. Boende och företagare behövs alla i arbetet med att utveckla bygden, inte minst de gröna näringarna. Tack Fjärdhundraland ekonomisk förening för ert arbete med att vända utvecklingen, ni har gjort skillnad genom att många tomma byggnader fått nytt liv.
Ödehusens framtid står och väger. Å ena sidan har många kommuner satsat på att kartlägga ödehusen, å andra sidan är det inte säkert att kommunal uppmärksamhet slutar lyckligt för huset.
-I värsta fall kan det sluta med en lista på hus som ska rivas i stället. Dessutom dyrt och på ägarens bekostnad.
I botten ligger ett förslag från Boverket från 2015 där en ändring i Jordabalken föreslås som ska ge kommunerna möjlighet att riva hus som inte sköts. Förslaget ligger på is samtidigt som vissa kommuner trycker på för att få befogenheter att riva så kallade problemhus.
Helt i onödan i så fall. Det finns redan regler att ta till om hus till exempel innebär en fara.
Under 2019 beslutade miljö- och byggnadsnämnden om ett fall där en sökande ville riva ett ödehus och bygga nytt, men nämnden röstade ned ordförandes förslag varför ödehuset fortfarande står kvar.