Offentliggörandet av Ena Energis vd Tomas Ulvängs avgång i EP den 13 juli kom inte som någon direkt överraskning.
Efter den märkliga försäljningsyran hos de flesta politiska partierna är det fullt förståeligt, med tanke på den egna framtiden. Utan insikt om de bakomliggande orsakerna till VD:s avgång, anar jag att någon form av toppstyrning ägt rum från de ledande politikerna, där kortsiktigheten av tillgång till ”snabba cash ” fått tagit överhanden. Att utsätta den väl etablerade och fungerande energiverksamheten för de fria marknadskrafternas köplusta med en rejäl påse pengar var tydligen näst intill oemotståndligt för våra folkvalda politiker. Tack och lov räddades verksamheten, med minsta möjliga marginal, med drift i egen regi.
Något politiskt parti skrev om vikten av transparens i verksamheterna. Hur tror ”något parti” att detta krav skulle tillgodoses i förhållandet till en kommersiellt driven verksamhet, där vinstmaximering är det självklara
uppdraget från ägarna? Bättre tillgodosedd transparens gentemot samtliga abonnentkategorier vid behov av exempelvis en prisjustering i värmetaxan förekommer sannolikt ingenstans.
När nu VD Tomas Ulväng valt att avgå efter ett gott arbete med att få ekonomin i balans och en ny vd skall tillsättas är det min förhoppning att ägardirektivet till styrelse och företagsledning ej ”vingklipper” deras förutsättningar att i positiv anda arbeta med företagets utvecklingspotetial i en energipolitisk oviss framtid.