Ledare När skogsbränderna sprider sig uppstår scener som vi inte är vana vid i Sverige – uniformsklädda företrädare för det offentliga talar om att situationen inte är under kontroll. Allmänheten uppmanas att evakuera.
Bränderna testar samhällets förmåga att stå emot kriser och återhämta sig. Att många frivilliga bidrar på olika sätt i brandbekämpningen visar på lokalsamhällenas styrka.
En som frivilligt har deltagit i släckningsinsatserna är landets riksantikvarie Lars Amréus. På Twitter (17/7) beskriver han hur en hembygdsförening gör en heroisk logistikinsats för att hålla släckningsarbetet igång. Hembygdsföreningarnas roll vid kriser är sorgligt underskattade, konstaterar Amréus.
Men om det ideellas kraft är underskattad framstår det offentligas förmåga som överskattad. Räddningstjänstpersonal, militärer och myndighetsanställda gör enorma insatser. Samtidigt har de uppenbarligen inte den nationella beredskap som behövs i ryggen. Att EU kan skicka krishjälp är ofantligt värdefullt, men Sveriges förmåga att bekämpa skogsbränder kan inte allt för tungt grundas på andra länders välvilja att skicka flygplan och helikoptrar. I många avseenden bygger dock den svenska beredskapen mot skogsbränder på ett stort mått av frivillighet.
Av Sveriges 14 500 brandmän är omkring 10 000 anställda på deltid. Jobbet som deltidsbrandman är avlönat, men det bygger mycket på en känsla av plikt. Att vara deltidsbrandman betyder att det ska gå att förena familjelivet med jour under kvällar, helger och semestrar. Dessutom kräver deltidsuppdraget ett vanligt jobb och boende i närheten av brandstationen. Och jobbet ska gå att lämna när helst larmet går. Att hitta en sådan tjänst blir dock allt svårare när jobben blir färre på bruk och gårdar.
I den statliga utredningen ”En effektivare kommunal räddningstjänst” (SOU 2018:54) angavs att personalförsörjningen av deltidsbrandmän återkommande har uttrycktes som det största problemet i svensk räddningstjänst i dag. Möjligen kan de många skogsbränderna öka intresset för tjänsten som deltidsbrandman, men det kanske är för mycket att hoppas på. Snarare har vi sett en utveckling där blåljuspersonal respekterats mindre vid exempelvis olycksplatser. Det är inte som i USA där det hålls parader för brandmän.
Den rödgröna regeringen kan dock bära ett visst ansvar för att beredskapen mot skogsbränder inte är bättre. Efter den stora skogsbranden i Västmanland år 2014 tillsatte regeringen Reinfeldt en utredning för att utvärdera arbetet och identifiera möjliga förbättringsåtgärder. Den rödgröna regeringen valde dock att i februari 2015 begränsa utredningsuppdraget. Av någon obegriplig anledning ville inte de rödgröna se några förslag som syftade till att stärka samhällets beredskap och förmåga att hantera allvarliga kriser och olyckor.
Regeringens agerande kring utredningen förstärker bilden av staten inte har full kontroll. Lyckligtvis är samhället större än staten – ideella krafter täcker upp där det brister.