Löv slits från sitt fäste,
rör sig för vår skull
för att i jordar verka,
och att där bli mull.
Ser att visdom råder,
att det är belagt
att vi måste gå
med vår natur i takt.
Löv slits från sitt fäste,
en höstvisdom oss ger
annorlunda tankar
om det som nu vi ser.
I min tankevärld
odlas allt jag sett
som ännu inte har
fått en etikett.
Löv slits från sitt fäste,
förvandlar sig till mull.
Varför denna vishet
för min och andras skull?