Man häpnar över att kommunfullmäktigen klubbar igenom en höjning av arvoden med 6 miljoner till politiker. Peter Book menar att höjning av arvoden är nödvändig för en representativ demokrati och mer attraktivt att engagera sig i kommunpolitiken. Här tror jag man är på helt fel spår, det är inte pengarna som avgör. Det finns fler aspekter på bristande intresse för kommunpolitik.
En aspekt är oftast att man engagerar sig i en sakfråga som man upplever som ett problem i sin vardag. För att driva frågan vidare ska man tillhöra ett parti. Om man nu inte tycker att det finns något parti som representerar det man står för så blir det stopp. För att bedriva kommunpolitik måste man vara partibunden. Kanske att man ska fundera över hur man kan underlätta för engagerade kommuninvånare att verka inom kommunen som politiskt obundna?
Sakfrågor är en viktig del i kommunpolitiken men sakfrågorna överensstämmer sällan med en viss politisk åskådning. En annan aspekt är politikerföraktet, tyvärr. Det samtalsklimat som råder i diskussioner, insändare och debatter är direkt motbjudande. Påhopp, förlöjligande och skrika högst. Nej tack, en saklig diskussion i sakfrågor där man får tala till punkt efterfrågas.
Enskilda politiker och partier ska tala om vad de vill verka för och inte hoppa på medias karusell med pajkastning och rubriker. Det kanske blir populärt för stunden men långsiktigt har denna karusell förstört anseendet för politiker ock partipolitik.
En tredje aspekt är att politiker inte sällan utnyttjar systemet för arvoden och traktamenten, eller har utnyttjat svart städhjälp, inte är kapabel att betala sina räkningar etc. Vad sätter detta för standard? Det är nuvarande politiker som själva måste sätta en bättre och högre standard, i samtalsklimatet såväl som i uppförande, för att locka fler till politiken. Det gör man inte genom högre arvoden.