Det behöver påminnas om när de hemlösa i Enköping fick ett härbärge för 20 år sedan. En medarbetare på RIA påtalade 1993 behovet av ett härbärge för hemlösa. RIA:s verksamhetsberättelse 1996: ”Kaféet är öppet kl. 8-12 måndag till fredag. Hemlösa kommer redan till frukost och de kan duscha och tvätta sina kläder”. Föreståndaren Göran Ekblom i september 1997: ”Två uteliggare kommer varje morgon och får kaffe och smörgås.”
Detta visar att hemlöshet fanns i Enköping. Kommunen hade 1998 ett hus och ville med hjälp av föreningar starta ett härbärge. Socialchefen Anita Jalkemyr, fastighetschefen Björn Brisfors och RIA-föreståndaren Pia Ullholm utredde och de ville hitta frivilligarbetare i församlingarna. Pia med erfarenheter från Solna framhöll bestämt att ett härbärge inte kan drivas av volontärer enbart utan kommunen måste stå för anställdas löner.
Under 1998 och 1999 förankrades förslaget politiskt. Socialnämndens ordförande Gunilla Karlsson (C) ville starta ett härbärge. Kommunalrådet Bengt Wahlberg (C) var tveksam om det skulle bli en kommunal institution. Han ställde krav att någon ideell organisation skulle anlitas för driften. De berättade båda om ibland tuffa diskussioner innan de enades om att kommunen skulle finansiera och RIA Hela Människan skulle ansvara för driften. Härbärget öppnade den 1 november 1999 som ett projekt. RIA:s roll var att rekrytera personal, utbilda och ordna handledning. I huset vid järnvägsstationen fanns plats för åtta bäddar.
På RIA:s årsmöte 2000 tackade Gunilla Karlsson för det goda samarbetet och hoppades på en fortsättning. Beläggningen på de åtta bäddarna sedan starten hade varit 20 procent i november, 37 i december, 55 i januari och 72 procent i februari.
Vid RIA:s styrelsemöte i april 2000 deltog Gunilla Karlsson och rapporterade att beläggningen var god och prognosen var att härbärget skulle fortsätta. Närpolisen var mycket positiv. Kommunen anslog 500 000 kronor för första halvåret 2001 medan kyrkliga samfälligheten bidrog med 10 000 kronor per månad. Även Enköpings Hyresbostäder gav ekonomiskt bidrag. Inför år 2002 insåg kommunen att projekttiden var över och härbärget blev permanentat.
Gunilla Karlsson yttrade nöjd 2001: ”Om ett härbärge för hemlösa väl har startat kommer ingen politiker att våga lägga ner det.” Måtte den profetian gälla ännu 2020!