Den kommunala hemtjänsten rastar inte hundar kan en läsa i EP 15/1
Några kommentarer till det:
Kalla inte personer som beviljats hemtjänstinsatser för kunder!
Det är helt absurt i sammanhanget. Kunder är några en är rädd om, vill behålla, för kunder väljer den vara eller tjänst som ger bäst tillbaka, genom konkurrens, inte genom ett föregående myndighetsbeslut. I artikeln anger tjänsteman och politiker att deras ”kunder” inte ska få hjälp att rasta sina hundar genom skattefinansierade kommunala hemtjänstinsatser.
Riktlinjer är inte lag! Kommunernas socialtjänst lyder under bland annat Socialtjänstlagen. Den lagen anger tydligt att personligen ansöka om olika insatser, som här hemtjänstinsatser. I ansökan är frågan i detta fall – Jag behöver hjälp med att gå ut med min hund – kan jag få hjälp med det? Det görs då en utredning om behovet ”rasta hund”. En biståndshandläggare ska då bilda sig en uppfattning om personen behöver hjälp att rasta sin hund för att få en skälig levnadsnivå, som Socialtjänstlagen anger. Hur mycket betyder det för just den här personen att ha sin hund? Behov är individuella och betydelsen av att ha en hund kan inte ses i generella termer, som kommuners riktlinjer. Socialtjänstlagen anger individuell, rättssäker bedömning i myndighetsutövningen, när en myndighet fattar ett beslut över en enskild medborgare.
Kommuners riktlinjer kan beskriva rent allmänt vad rasta hund innebär. ..riktlinjerna är en hjälp för medarbetarna anges i artikeln. Ja, det kan vara en hjälp med riktlinjer, men riktlinjer kan icke avgöra individers specifika behov. En kvalificerad individuell bedömning ska alltid ske. Vad individers behov är för att leva skäligt är svårt att avgöra. Därför behövs det en kompetent och erfaren tjänsteman, som utreder det unika, i just den här personens liv. I Sverige är dessa tjänstemän/biståndshandläggare akademiskt utbildade inom det sociala området och anses kunna svara på frågan, Vad betyder det för just den här specifika personen att ha en hund, men inte längre kunna rasta den? I en social utredning som ska avgöra individers specifika behov av hjälp ska olika delar vägas in av social, existentiell, psykisk, medicinsk och fysisk karaktär, expertkunskap kan också behövas.
Efter att den individuella utredningen gjorts, fattas ett beslut av den politiska nämnden/biståndshandläggaren (politiken är ansvarig men delegerar ofta beslut till tjänsteman). Om beslutet är: Nej, du behöver inte hjälp att rasta din hund. Ditt behov av hjälp med det kan tillgodoses på annat sätt. Ja, så kan en ansökan avslutas. Men då ska den som personligen ansökt om att få hjälp att rasta sin hund ges hjälp att överklaga det kommunala hemtjänstbeslutet, så att det istället avgörs i domstol.