För att bromsa klimatutvecklingen måste vi hitta sätt att minska atmosfärens halt av koldioxid. De enda ännu säkra sätt vi vet är att minska utsläppen och att öka skogens kolupptagningskraft. I båda fallen finns motsättningen mellan verkligt effektiva åtgärder och åtgärder styrda av girighet.
 

För två år sedan antogs den Europeiska förordningen LULUCF (Land-Use, Land-Use Change and Forestry) för att tillförsäkra att länderna lagrar kolet i land och skog. Grundkravet är, att varje land måste försäkra att inlagringen av kol i landskapet är större än utflödet. För skogen innebar lagen att inlagringen av kol från 2021 i princip skall vara lika stor som den var i början av 2000-talet. Nivån kallas FRL (Forest Reference Level). Sveriges FRL tycks ligga kring 45-50 miljoner ton koldioxid.
 

Trots detta lyckades, efter påtryckningar från skogsnäringen, de borgerliga partierna och SD få med andra intresseorganisationer och regeringen, och få ner Sveriges FRL till 36 miljoner ton. Detta öppnade för ett ökat virkesuttag och därmed för en lägre upptagning av koldioxid i skogen – motsvarande utsläppen från alla svenska personbilar!
Förslaget fick till följd att EU-kommissionens expertgrupp gav Sverige bakläxa med krav att komma med ett nytt FRL-förslag till årsskiftet 2919/2020.
Det svenska förslaget hade kommit att allt för mycket styras av girigheten!