Att samhället till viss del behövt anpassa sig under pandemin är det inget snack om. Varje dödsfall som kan undvikas är en seger. Om Sveriges mjukare väg varit bättre än andra europeiska länders hårda nedstängningar lär vi inte ha full data på förrän vi fått kontroll på coronaviruset.
En sak är dock säker: de demokratiska rättigheterna har tagit mest stryk. Kommersen fortsätteri köpcentrum ungefär som vanligt, med försiktighetsåtgärder. I en mataffär är det högst 94 kunder. Men utanför, utomhus, på stora torget är det högst 8 som får demonstrera. Det är helt ologiskt.
Data från förra årets rekordmånga demonstrationer i USA visar inte på att protester utomhus driver på smitta, även då det samlas tusentals. Vi har sannerligen en hel del att demonstrera emot i Sverige också. Politikerna, storbolag och andra makthavare har inte pausat sina beslut under pandemin. Ett regeringsförslag om att fastighetsägare ska kunna höja hyran obegränsat på våra hem är på gång, regioner går med miljardöverskott efter statliga bidrag men vården och vårdarbetarna får inte de resurser som behöva. Samtidigt ökar statens och polisens makt genom nya lagar.
Att det inte går att samlas och demonstrera lagligt gör att många förslag går igenom fastän de skulle ha mött hårt motstånd. När demonstrationer är förbjudna behöver inte makthavare lyssna på vanliga människor längre.
När samhället ska öppna upp är det viktigt att vi återställer de demokratiska rättigheterna först, som till skillnad från nattöppna krogar eller andra nöjen är nödvändiga för att samhället ska fungera.