Lantbrukare och andra företagare med fyrhjuling i sitt företag riskerar en rejäl skattesmäll. Det står klart efter att Skatteverkets tolkning av reglerna för förmånsbeskattning fått stöd i en rad kammarrättsdomar den senaste tiden. Det riskerar att få orimliga konsekvenser för många småföretagare.

I en dom från kammarrätten hade Skatteverket förmånsbeskattat en lantbrukare vars verksamhet hade ett tydligt behov av en fyrhjuling. I domen ifrågasattes inte att fyrhjulingen användes i verksamheten. Men eftersom det var möjligt för lantbrukaren att använda fyrhjulingen på fritiden så valde Skatteverket att påföra förmånsbeskattning. Lantbrukaren förmånsbeskattades alltså inte för att faktiskt ha använt företagets fyrhjuling på fritiden utan för att han hade haft möjligheten att göra det.

Kammarrätten landade i att värdet av detta kunde uppskattas till åtminstone 3 000 kronor i månaden, eller 36 000 kronor om året. Det är alltså inte småpengar det handlar om. Det beloppet har därefter bekräftats i en rad liknande domar, och vår erfarenhet är att Skatteverket numera brukar lägga sig på just den nivån när de upptäcker att det finns en fyrhjuling i verksamheten.

Grundtanken med förmånsbeskattning är inte fel. Men den praxis som nu har uppstått för vad som krävs för att förmånsbeskattning ska påföras är däremot minst sagt märklig. Och för den enskilde är det vid en tvist i princip omöjligt att bevisa att ett fordon som en fyrhjuling inte använts privat. Men att förmånsbeskatta redan möjligheten att privat nyttja sådana tillgångar i företaget som används frekvent i verksamheten är helt enkelt inte rimligt.

Att en lantbrukare som behöver en fyrhjuling i företaget per automatik ska kunna avkrävas tusentals kronor i månaden i skatt för att denne har möjlighet att även köra fyrhjulingen privat är absurt. För många blir det billigare att äga fyrhjulingen privat och helt enkelt låna ut den till företaget. Det är naturligtvis orimligt och det är därför hög tid att regeringen förtydligar detta i lagstiftningen.