De pusselläggande tjänstemännen har nu kommit med nästa försök att få ihop bitarna. Deras obegripliga förslag om försäljning av kulturhusen i Kyrkbacken är borta. Gott och väl så. Men det finns fortfarande förvånande analyser och ställningstaganden som visar att de inte tar lärdom av vad som hänt i Enköping tidigare och hos andra offentliga huvudmän.
Gruppen tycks fortfarande vilja klämma in kulturskolan i Joar Blå och de drömmer om att en ”extern part” skall erbjuda sig att ta investeringen. Motivet för denna skänk från ovan tycks vara att de ser ett café och en turistbyrå som ”kommersiella inslag”. Hur tänker de då och vilken är den externa parten? Det är nog snarare den kommunala basverksamheten – bibliotek, biograf, teaterscen och salong med mera på en yta av 5800 kvm som säkert ett privat byggbolag skulle se som en godbit att få rusta upp och bygga om och få en stabil hyresgäst med ett långt hyresavtal. För kommunen skulle det bli en dyr lösning. Vi skulle bli fastlåsta i ett hyresförhållande utan realistisk möjlighet att pressa hyran och varje förändring som verksamheten behöver skulle bli dyrköpt. Jämför Nya Karolinska sjukhuset som blivit en kassako för Skanska. För övrigt gäller samma kulturhistoriska motiv för att kommunen ska äga Joar som för de tre husen i Kyrkbacken.
Samma principiella kritik gäller gruppens resonemang om framtida lokaler ska ägas av kommunen eller om, som de föredrar att kalla det, ”alternativ finansiering” ska användas. Detta är en omskrivning av att låta något bygg- eller fastighetsbolag uppföra lokaler som kommunen sedan ska hyra. Motivet som anförs är att kommunen ska slippa investeringskostnaden. Men samtidigt är gruppen klarögd när den skriver ”extern inhyrning kan ge högre driftskostnader än vid eget ägande”. Sanningen är väl snarare att det inte bara kan utan att det alltid är dyrare att hyra än att äga. Det finns nämligen knappast några privata vinstdrivande bolag som är beredda att subventionera en kommunal hyresgäst.
Den privata hyresvärden har faktiskt högre kostnader för det kapital som investeringen kräver än kommunen. Fråga bankerna vilken låntagare som får lägsta räntan – alltid stat, kommun eller landsting av den enkla anledningen att sådana lån är i princip riskfria. Privata hyresvärdar har inte bara högre kapitalkostnader, de har också rättmätiga krav på en vinstmarginal. Någon i tjänstemannagruppen borde minnas när kommunen provade modellen vid bygget av Styrmannen, förrådet för tekniska förvaltningarna. Katrineholms Husbyggen byggde mot att kommunen hyrde i 25 år. Följden blev att hyran blev högst i stan. Högre än välbelägna lokaler i centrum. När gatukontoret skulle tävla om jobb med externa parter måste kommunen subventionera den egna förvaltningen för den höga hyran!
Tjänstemannagruppen för ett resonemang om att kommunen skulle sprida riskerna om en extern part äger byggnader där kommunen hyr och nämner förändrade behov av kommunala lokaler. I vilka fall då? I vilket kommande årtionde skulle det bli aktuellt och vara en fördel för kommunen att säga upp sådana hyresavtal för en gymnasieskola eller ett bibliotek? Min lärdom efter alla mina år i landstingsledningen är att lokaler för långsiktiga egna behov alltid är fördelaktigare att äga än att hyra. Rådighet är nästan alltid viktigare än flexibilitet för lokaler för kärnverksamheter.