Kommunen är förvisso tillsynsmyndighet men har också ansvar för att i byggnadsplaneringen hålla samman stadsutvecklingen och se till att över tid skapa väl fungerande stadsmiljöer och bostadsområden. Ansvaret utövas genom att det är kommunen som godkänner eller underkänner föreslagna detaljplaner och byggnader.
Även om fastighetsägares och byggherrars ord väger tungt i planeringsprocessen, skall allmänintresset beaktas. Det är ett mångtydigt begrepp vars innebörd beror på vem/vilka som definierar begreppet. Vid prövning av en detaljplan finns lagrum för bedömning av såväl rättsliga förhållanden, som mjuka värden. Likväl, hos ansvariga ledamöter och tjänstemän finns ofta bristande förståelse för vikten av att vissa grundläggande hänsynskrav på närmiljön alltid måste tillgodoses. Oftast finns det utrymme i den formella planprocessen att beakta allmänintresset i högre grad än vad som sker. De tidigare positiva begreppen samråd, medborgarinflytande och deltagande har inte sällan förbytts till sin motsats, det vill säga enskilda berörda och allmänhet får ofta finna sig i det som beslutats.
Om och när den befintliga miljön ska förtätas, är det centralt att utgå från hur platsen ser ut i dag och vilken funktion platsen ska ha framöver. I det här aktuella fallet är det uppenbart, att kommunen inte haft någon avsiktsförklaring med riktlinjer för att vägleda ansvariga ledamöter vid styrning av beslut om förtätning i planeringsprocessen. Den aktuella detaljplanen är undermåligt genomtänkt och den borde inte ha godkänts.