På 1950-talet infördes Strandlagen (1952) som en följd av den redan då snabbt växande fritidsbebyggelsen. Särskilt vid våra kuster, sjöstränder och natursköna platser växte täta rader av sommarstugor upp. Alltför mycket av fritids-bebyggelsen ansågs i sin dåvarande form förstöra attraktiv natur, varvid ett fåtal människor på kort tid fick tillstånd att exploatera vad flertalet borde ha tillgång till även i framtiden. Strandskyddets syfte är att se till att vi alla har tillgång till stränderna enligt allemansrätten. Men också för att bevara goda livsvillkor för djur och växter på land och i vattnet. Det sägs ofta att vi har si och så många mil stränder runt våra sjöar och kuster men det är inte strandlängden som är intressant, utan strandens attraktivitet och tillgängligheten.
Under 2000-talet började det strikta strandskyddet ifrågasättas. Under den dåvarande miljöministern Andreas Carlgrens (C) ledning (2009) flyttades beslut om dispens från strandskyddet från länsstyrelserna till kommunerna. Under parollen ”landsbygdsutveckling i strandnära lägen” skulle det bli lättare att bygga nära stränder i glesbygdsområden, medan det skulle bli svårare i attraktiva och folkrikare tätortsområden. Efter två år gjordes en utvärdering av det ändrade strandskyddet (SVT Granskning 2012; Boverket och Naturvårdsverket 2013).
Utvärderingen visade att det uppstått en större olikhet över landet i tillämpningen av reglerna för strandskydd. I glesbygdsområden, där det skulle bli lättare att bygga märktes ingen större förändring eller ökad efterfrågan, medan det i skärgårdskommuner där en skärpning skulle ske, hade fler dispenser från strandskyddet beviljats än före lagändringen, till exempel i kommunerna Norrtälje, Värmdö och Tanum.
Nu föreslås på nytt ändringar i strandskyddsbestämmelserna som en del av januariavtalet. ”Det ska bli enklare att bygga strandnära på landsbygden” skriver utredaren Catharina Håkansson Boman. Emellertid, för landsbygdens utveckling utgör det rådande strandskyddet inte något allvarligt hinder. Landsbygdens utveckling är beroende av helt andra förutsättningar, till exempel att det finns företag och arbetstillfällen, service, vägar och kommunikationer. Detta bör januaripartiernas företrädare och andra likasinnade fokusera på men de famlar efter lösningar. Då är det lättare att lyfta fram strandskyddet som ett hinder för landsbygdens utveckling.
Dispens från strandskyddet kan ges med gällande lagstiftning. Strandskyddet är en för oss alla gemensam reglering, för att skydda strändernas liv och ge många människor möjlighet att få tillgång till attraktiva strandområden.