Kärnkraft! Kärnkraft! Kärnkraft!
Hörs från många håll i dessa tider. Just nu river man Barsebäck 1 och 2 samt Oskarshamn (Simpevarp) 1 och 2. Dessa har uppnått sin tekniska livslängd. Barsebäck stängdes dock av på grund av Tjernobyl och visst turbinhaveri. Danskarna var också skeptiska till att ha ett kärnkraftverk så nära Helsingör. Kostnaden för att riva en reaktor är c:a 6-7 miljarder kronor och tiden det tar är cirka 7-8 år. Pengar finns fonderade och skall betalas av ägarna för rivningen. Kommer pengarna att räcka?
När dessa kärnkraftverk byggdes i början av 70-talet fanns inte solceller eller vindsnurror men efter cirka 50 år när de här verken har uppnått sin tekniska livslängd har både sol- och vindforskningen utvecklats till stor potential för produktion av elström. Det är nog vår skyldighet att fortsätta forska på dessa källor. Vi är nu ganska nära att ha lösningar för att bevara elström i form av vätgas som kan tas till när solen inte skiner. Chalmers i Göteborg hade nyligen en artikel i Ny teknik där man hade konstruerat en molekyl som kan bevara elström under lång tid. Detta anses vara en världssensation. Enligt Chalmers kan den finnas på marknaden om 5-10 år.
Vad händer med den forskningen om man, som den konservativa falangen, till exempel, vill bygga tio stora reaktorer. Kommer någon då att vilja forska på sol och vind? Vi bör inte ha tio stora reaktorer att riva om 50 år.
På två timmar skiner solen in lika mycket energi som hela världen behöver under ett år. Alltså på två timmar får vi in all denna energi. Dessutom är den gratis! Jag tror nog att vi är skyldiga att se till att vi har den teknik som kan ta hand om en bråkdel av denna energi. Men då gäller att titta framåt och inte bakåt.
Det hävdas att det behövs stora tunga turbiner för att kunna hålla spänningen och periodtalet (50 perioder/sek.) stabilt. Så är det inte. Det finns forskning som hävdar att det går utmärkt att generera elström med rätt spänning och periodtal utan dessa generatorer.