Nu reformerar vi strandskyddet säger den borgerliga regeringen. Det är inte första gången som borgerliga partier vill det. Den här gången ska enligt bostadsministern Andreas Carlsson (M) ett uppluckrat strandskydd även bidra till den gröna omställningen. Här har bostadsministern verkligen ansträngt sig till det yttersta och försökt vara kreativ (Läs gärna Peter Englunds exposé över denna gröna omställning i DN den 10/12). Av alla problem som samhället står inför idag är strandskyddet alldeles bestämt inget samhällsproblem.
2009, under den dåvarande miljöministern Andreas Carlgrens (C) ledning flyttades beslut om dispens från strandskyddet från länsstyrelserna till kommunerna. Det skulle bli lättare att bygga nära stränder i glesbygdsområden, medan det skulle bli svårare i folkrikare tätortsområden. Efter några år gjordes en utvärdering av det ändrade strandskyddet (SVT Granskning 2012; Boverket och Naturvårdsverket 2013). I glesbygdsområden, där det skulle bli lättare att bygga märktes ingen ökad efterfrågan, medan det i skärgårdskommuner där en skärpning skulle ske, hade fler dispenser från strandskyddet beviljats än före lagändringen.
Strandskyddets syfte är att se till att vi alla har tillgång till stränderna enligt allemansrätten. Men också för att bevara goda livsvillkor för djur och växter på land och i vattnet. Det syftet har tjänat och tjänar det svenska samhället väl. Hos ett fåtal finns ett intresse för att exploatera våra stränder men de flesta fastighetsägare äger inte strandfastigheter och en stor del av strandfastigheterna är inte attraktiva för exploatering av fritidsbebyggelse eller annat boende. Dessutom kan glesbygdskommuner med gällande lagstiftning ge dispens för bebyggelse på lämpliga platser inom strandskyddade områden.
Fritidens och friluftslivets ökade betydelse för människors välbefinnande gör att strandskyddet behöver beaktas av våra politiker. Strandskyddet är en för oss alla gemensam reglering, för att skydda strändernas liv och ge många människor möjlighet att få tillgång till attraktiva strandområden. Till borgerliga politiker: Det är inte ett samhällsintresse att ett fåtal ges tillstånd att exploatera vad folk flertalet borde ha tillgång till även i framtiden (Strandlagen 1952).