Det råder onekligen en viss turbulens i vårt politiska landskap. Liberalerna har inte utan liten framgång bytt ledare. Vill man se det politiska landskapet ur en något komisk synvinkel kan man tveklöst påstå att en del av det svenska folket är mer religiöst (Kd) än liberalt.
Seriöst betraktat tror jag dock inte att detta påstående är med sanningen överensstämmande. Jag tror snarare att den högre procentsatsen mer handlar om slentrian än den samhällssyn som kristendomens uttolkare lagt grunden till.
Troligtvis har mina funderingar hamnat totalt vilse, men säkert är att Kd inte är i närheten av ett evangelium, (=glatt budskap) snarare tvärtom. Länge trodde jag att det fanns ett samband mellan den kristna värdegrunden som den framtonar i Nya Testamentet och en kristdemokratisk samhällssyn, men härvidlag bedrog jag mig grundligt.
Kanske är dess politiska hållning snarlik övriga partiers på den borgerliga kanten och då uppstår givetvis frågan: Behövs verkligen detta parti? Partiets berättigande står, enligt min åsikt, och faller med en tydlig profilfråga.
Det fanns en sådan i partiets begynnelse. Det fanns en tid när partiet kämpade för att barn inte skulle gå miste om källan till det kristna arvets levnadsregler, värderingar för mänsklig samlevnad, samt denna religions samhällskonsekvenser. En för partiet samvetsgrann profilfråga skulle alltså kunna vara återinförandet av ämnet kristendom i skolan.
En fundering i tiden?