"En fröjd om stenlabyrinten syntes fri från ogräs"

Förra veckan skulle jag visa upp Enköping för ett par svemestrande vänner som aldrig varit i staden förut.

Besökarna Martin, Ellen och Maria Grennall försöker orientera sig i den övervuxna trojeborgen, labyrinten.

Besökarna Martin, Ellen och Maria Grennall försöker orientera sig i den övervuxna trojeborgen, labyrinten.

Foto: Karolina Andersdotter

Insändare2020-08-07 10:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det finns mycket att se i Enköping; utöver vackra parker och 50-talskaféer så har vi även ett fint stadsbibliotek och en rik historia att peka ut vid nästan varje gathörn. Kyrkåsen är ett naturskönt stråk som knyter ihop resecentrum med centrala Enköping och är även en av de platser där doktor Westerlund ordinerade sina patienter att promenera för att stärka sin hälsa. Vid slutet av åsen finns den vackra Vårfrukyrkan som en port mot Enköpings centrala kvarter. Därför tog vi denna väg mot centrum.

Uppe på åsen finns också en stenlabyrint, en trojeborg, som återskapades 1993 efter en förlaga som täcktes över 1883 i samband med en utvidgning av kyrkogården. Jag minns trojeborgen från min barndom (jag var fem år gammal 1993) och hade talat väl om denna labyrint eftersom mina vänners sjuåriga dotter var med på Enköpingsutflykten. Trojeborgsbesöket blev en besvikelse eftersom vi fann labyrinten övervuxen av gräs, blomster och till och med ett mindre träd! Därtill låg stenarna i oordning vilket gjorde själva labyrintfunktionen defekt. 

Bredvid labyrinten sitter en skylt som uppdaterades 31 mars 2020, det vill säga i år. Det är lite dråpligt att staden har producerat en informativ skylt när föremålet som beskrivs på skylten knappt är synligt under all växtlighet. Jag tror att både utsocknes besökare och infödda nostalgiker skulle fröjdas om trojeborgen rensades från ogräs och blev ett tjänligt besöksmål igen.