Dags för en nystart för vargförvaltningen

Den framtida jakten på varg behöver bättre harmoniseras med de människor och lokala näringar som påverkas av vargen, skriver John Widegren.

Den framtida jakten på varg behöver bättre harmoniseras med de människor och lokala näringar som påverkas av vargen, skriver John Widegren.

Foto: Junge, Heiko

Insändare2020-01-03 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tack vare en framgångsrik rovdjurspolitik har våra stora rovdjur idag en gynnsam bevarandestatus i Sverige. Men rovdjuren och framförallt vargen orsakar konflikter och ställer till med stora skador för människor.
För andra året i rad blir det ingen licensjakt på varg, trots att vargen har gynnsam bevarandestatus. Nu måste större hänsyn tas till dem som bor och verkar i vargområden. Med fler rovdjur, som etablerar sig i fler områden, ökar samtidigt konflikterna med människan. Regeringen gör inget alls för att förbättra situationen och alltfler som lever nära vargen uppfattar politiken som tondöv. Det är en förståelig men farlig utveckling, som i värsta fall kan leda till en ökad illegal jakt.
Vi har ett riksdagsbeslut om att Sverige ska ha 170–270 vargar, det är ett beslut är som bygger på vetenskaplig grund om hur många vargar som krävs för att bibehålla en gynnsam bevarandestatus. 
 

Eftersom regeringens politik inte ligger i linje med målet uppfattar människor jag talar med att myndigheter och vissa politiker gör allt för att komma ifrån de beslut som fattats i riksdagen. För att minska konfliktnivån och öka acceptansen krävs därför att riksdagens beslut respekteras. Det innebär att vi behöver minska koncentrationen av vargar där den är som högst, men också för att bygga upp acceptansen för den förda rovdjursförvaltningen i hela Sverige.
Det behövs därför en starkare lokal förankring vid beslut om jakt på varg. Den framtida förvaltningen behöver bättre harmoniseras med de människor och lokala näringar som påverkas av vargen. En starkare lokal förankring av beslut om licensjakt och skyddsjakt medför bättre förutsättningar för att uppnå balans mellan att säkerställa en gynnsam bevarandestatus och hänsyn till dem som bor och verkar på landsbygden.
 

Moderaterna anser att förvaltningen ska utgå från riksdagens beslut om antalet vargar i Sverige, vilken också riksdagen har riktat ett tillkännagivande till regeringen om. Det är helt avgörande för vargförvaltningens legitimitet att riksdagens vilja också efterlevs i praktiken.
Ett ytterligare problem med täta koncentrationer av varg är att den biologiska mångfalden hotas när vargen river tamboskap. Tamboskapen i öppna landskap är en avgörande faktor för många arter som lever i naturbetesmarkerna eller pollinerar de blommor som finns där. Om betesdjuren försvinner växer dessa områden igen och den biologiska mångfalden minskar. 
 

EU har bekräftat att Sverige får ta hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella lokala särdrag vid förvaltningen av de stora rovdjuren. Men när regeringens vargförvaltning inte tar sådana hänsyn breder missnöjet ut sig och risken för en ökad illegal vargjakt är överhängande.
Regeringen och landsbygdsminister Jennie Nilsson måste se till att rovdjurspolitiken faktiskt förhåller sig till det vi har beslutat om i riksdagen och de möjligheter EU ger, något annat är inte acceptabelt. Moderaterna kräver en nystart för vargförvaltningen.