Bygget försämrar boendemiljön

Hettemarksfastighetens ”utveckling” börjar ta form och det med häpnad.

Bygget förfular stadsdelen, anser insändarskribenten.

Bygget förfular stadsdelen, anser insändarskribenten.

Foto: Maria Hedenlund

Insändare2020-07-18 07:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Förtätning av bebyggelse är ett storstadsfenomen, där stadsbyggnadsbegrepp som används i storstaden har tillåtits spilla över på småstaden, oavsett om det passar eller inte. Påstådda positiva effekter av förtätning är, bland annat, att man får en mer sammanhållen stadsbyggnad, ökade förutsättningar för handel och kollektivtrafik samt bättre miljö.

Huruvida förtätning leder till sådana positiva effekter är diskutabelt och ifrågasatt. I mindre orter som Enköping innebär den förtätning som pågår av en väl fungerande och hållbar stadsdel, en klar försämring av boendemiljön i området – för de som redan bor där och för de som kommer att bo där. När träd, gräs och mark försvinner, försvinner också möjligheter till nära rekreation, sport och lek. 

Ansvariga politiker och tjänstemän behöver i planprocessen närmare överväga följderna av den förtätning, som föreslås av fastighetsägare och byggherrar. De har knappast omsorgen till den befintliga och blivande boendemiljön i sina tankar, när de i föreslagna planer säger sig vilja ”utveckla” ett område. Sådan ”utveckling” betyder, som regel, exploatering för ekonomisk vinning. Men vad vill kommunen med den föreslagna förtätningen?

Den förtätning som skett och pågår i kvarteren kring S:t Larsgatan mellan Vårfrugatan och Fjärdhundragatan tjänar som nedslående exempel på hur förtätning, utan eftertanke, leder till försämrad boendemiljö för de berörda och till förfulning av stadsdelen. Gör gärna ett besök och döm själv.

Kommunen kan inte att bara gömma sig bakom det faktum att byggherrar och fastighetsägare har stor tyngd i planeringsarbetet. Bakom plan- och bygglagstiftningen ligger lång erfarenhet och kompetens om förhållanden, som är viktiga att beakta vid sidan av sakägarnas intressen. Det gäller, till exempel, hänsynen till den enskilda människan, de närboende, hänsynen till naturen och kulturmiljön.

Sådana hänsyn har kommunens företrädare inte beaktat i den aktuella detaljplaneringen. Emellertid, det är kommunen som genom bygglovsprövningen har huvudansvaret för hur bebyggelsen i stadens stadsdelar utformas.