Kommentar till insändare av Torbjörn Vennström 22/4
Bränslepriserna är som bekant fortsatt rekordhöga och volatila, främst med anledning av Rysslands invasion i Ukraina och konsekvenserna därav.
Nyligen skrev Torbjörn Vennström om vilka kompensatoriska åtgärder som var bäst lämpade för detta. Han menade att det bästa alternativet vore att rikta en extra generell skatteåterbäring efter inkomstnivå (och i viss mån geografiskt läge). Vidare menade densamme att en rak skattesänkning vid pump skulle gynna ”Putins krigskassa”.
Jag delar inte Vennströms uppfattning. En hög skattenivå för enskild ska inte finansieras med återbäring eller bidrag från det allmänna, det faller på sin egen orimlighet. Det är därför mycket välkommet att en majoritet i riksdagen nyligen röstade igenom Moderaternas förslag, som innebär att dieselpriset kommer sänkas med 5 kronor litern och bensinpriset med 4 kronor litern. Låt mig utveckla.
I landsbygdskommuner (bland annat Enköping) är man i princip beroende av bilen för att klara sin vardag. Barnen ska skjutsas till skolan och transporteras mellan aktiviteter, ärenden ska uträttas, maten ska inhandlas och man behöver ta sig till jobbet. Andra alternativ i landsbygd är ytterst begränsade i omfattning och frekvens samt förenade med längre avstånd. I storstäder är resor med kollektivtrafik vanligare och avstånden betydligt kortare.
I debatten behöver man också ta hänsyn till konsekvenserna för näringslivet. När bränslepriserna blir orimligt höga påverkas framförallt transportsektorn och lantbruket. För att kompensera behöver sektorerna ta höjd för ökade kostnader vilket i slutändan kommer att påverka priserna för slutkund, dvs alla och envar (oavsett årsinkomst). Det innebär i förlängningen att även andra delar av näringslivet kommer att få ökade kostnader för sina tjänster och produkter. Det är därför rimligt att anta att skribentens föreslagna skatteåterbäring snabbt kommer att ”ätas upp” av de kostnader som den indirekt bidrar till.
Att trafiken sammantaget skulle minska avsevärt med anledning av fortsatt hög skatt, och i förlängningen påverka ”Putins krigskassa” blir en villfarelse. Sverige importerar (2021) endast 8 procent (EU-snitt ligger på 26 procent) av sin råolja från Ryssland, den andelen bedöms kunna kompenseras av andra aktörer (som redan idag står för 92 procent).
Man kan inte ”välja” bort bil eller ställa in kommersiell transport då andra alternativ är ytterst begränsade för de som påverkas mest. Behovet av näringslivets tjänster och produkter kommer heller inte att avta.
En kompensatorisk åtgärd ska alltid vidtas där den får avsedd effekt, i det här fallet vid bränslepumpen.