Replik till Matz Keijser och Linda Jacobson samt Jan Fredriksson
Tack för ert svar, även om det inte var det svar jag ville ha. Sveriges lantbrukare har inget emot att kommuner kontrollerar vår verksamhet, vi har inte heller något emot att vi får betala för det.
Det vi har något emot är att vi får betala en schablonavgift som är årlig, utan att den medför en årlig kontroll. De flesta större lantbruk har redan idag flera kontroller på sitt företag, många av dessa är frivilliga då vi anser att vår verksamhet tål att granskas.
Många politiker har tyvärr missat skillnaden mellan en skatt och en avgift. En skatt kan man ta ut utan att man behöver ge en motprestation. Kommunalskatt har vi boende att betala för att vi bor i en kommun och den kan vi påverka genom de val vi gör till kommunfullmäktige.
En avgift å andra sidan bygger på en motprestation från den som tar ut avgiften. Vill man ta ut en årlig avgift för sopor kräver det att man specificerar hur många kärl och hur många gånger som företaget kommer ut och hämtar sopor. Missar man att hämta kan jag som kund kräva att man kommer och hämtar på annan dag.
Inom kommunen finns verksamhet som drivs som bolag och verksamhet som sköts utan bolagsform och hur ni inom de olika avdelningarna gör för att flytta skattepengar tänker jag inte lägga mig i. Men jag tror ändå att de flesta företag som är drabbade av era taxor håller med om att betalning för utfört arbete är det enda rätta.
Att vi inom lantbruk reagerar starkt beror nog på att vår verksamhet är svår att flytta, svår att förstå utifrån och att ekonomin är ansträngd.
I Sverige finns 1200 lagar, 2200 förordningar, 96,6 miljoner blanketter och 8100 föreskrifter. Har man som lantbrukare djur så har vi åtminstone 400 kontrollpunkter som är kopplade till lagar och förordningar, som vi måste ha koll på och rätta oss efter.
Om kommunen vill jämföra sig mot andra kommuner varför inte jämföra sig mot de kommuner som är bättre och som har en hög ranking. Jag lyssnade på representanter från Rättviks kommun, som har lyckats bra med sin modell för avgifter och arbetssätt där tillsynspersonalen i första handhjälper företagare att göra rätt. Bara en sådan sak som att ringa vid bygglovsärenden i stället för att skicka en anmodan, detta snabbar upp handläggningen och ger gladare kommuninnevånare. De nämnde Enköping som fantastiskt bra exempel som inte tog betalt enligt schablon. Tyvärr var jag tvungen att rätta dem om Enköping, fick informera om att man nu återgått till schablonbetalning.
Till Jan Fredriksson vill jag stilla undra, om man saknar underlag till beslut så är väl det rätta att bordlägga den frågan till nästa möte? I alla fall gör vi föreningsaktiva det.