Vad snällt av region Uppsala att ge oss alla anställda en bilderbok om Covid. Vet inte om man ska skratta eller gråta. Har hört att vissa skickat tillbaka boken till Regionledningskontoret i ren ilska. Varför skulle vi vilja ha en bok om det värsta vi fått vara med om?
Vi fick gå på knäna, in i kaklet, tränga undan basala behov, glömma familjen, jobba 24/7. Och det tar aldrig slut. Det byggs upp en vårdskuld, sedan kommer ju hela tiden nya smittor, "vanliga" influensaperioden, RS-virus, vattkoppor, alla åkommor som människor söker för och den planerade vården skjuts hela tiden framåt och kommer att påverka oss som jobbar just nu vårt arbetsliv ut. Vi får två tillfällen att gå på konsert i Botaniska trädgården (15 miljoner kronor), men alla kunde inte, vi får en bilderbok 2 miljoner kronor. Vi får 500 kr i presentkort.
Men vi får inte anställa fler, använda vikarier, köpa arbetsmaterial i den utsträckning vi behöver eller behandlingsredskap, för det har vi inte ekonomi för. Men hur kan då politikerna satsa pengar på fest och bok? Vi vill ha dräglig arbetsmiljö, med raster och återhämtning, adekvat utrustning för det vi förväntas utföra, och ändamålsenliga lokaler som är anpassade efter verksamheten som ska bedrivas där, tillräckligt många toaletter per anställda, ordentliga omklädningsrum och inte små skrubbar där vi står på varandra, de med egna rum byter om på dessa (hygieniskt?), i alla fall någon dusch per avdelning/filial så vi kan tvätta av oss innan vi åker hem till familjen eller råkar ut för ett missöde i jobbet.
Är det någon i bestämmande position som överhuvudtaget pratat med oss som ska utföra det ni som bestämmer? Vår största önskan är att få bästa möjliga förutsättningar för att på bästa sätt ta hand om våra vårdsökande, och det gör vi bäst genom att vara rätt utrustade, ha rätt behandlingsredskap, ändamålsenliga lokaler och tid. Och det viktigast av allt är att en utvilad person med socialt nätverk är mer säker vårdutförare än en som går på knäna, jobbar 24/7 rakt in i kaklet.
Kan man bedöma rätt? Väljer man rätt? Prioriterar man rätt? Ser man helheten eller kör man bara på så snabbt som möjligt och på reflex eftersom kroppen och hjärnan är helt utmattade. Sjukskrivningar kostar region och staten ofantliga summor, vilket detta jag beskriver leder till förr eller senare. Eller massflykt från vården, vilket redan sker och kommer att öka om ingenting görs. Men vi siktar mot effektiv nära vård och hälsa 2030 eller hur? Och fler vårdplatser på sjukhusen? Och snälla vi ber er att fråga oss - vi skulle inte lägga ekonomi på varken fest eller en bilderbok, det finns mycket bättre saker att lägga pengarna på. Våra löner är också ett skämt.