Jag är en av alla Enköpingsbor som regelbundet vistas i Fagerskogen. Det är mitt mycket uppskattade andningshål i tillvaron. På mina promenader följer jag årstidernas växlingar och får frisk luft, solljus och motion. Det gör mig gott och är en livskvalitet som varit avgörande för att jag kommit att rota mig i Enköpings stad.
Åtminstone sedan ett år tillbaka har det varit tydligt att Fagerskogen hör till de många skogsområden som drabbats hårt av barkborreangrepp. Så när kommunens skyltar med information om kommande avverkningar på grund av just barkborreangrepp nyligen dök upp och det dessutom framgick att hänsyn till vikten av död ved skulle tas, blev jag inte särskilt orolig. Att fallande träd kan utgöra en fara är ju klart och Fagerskogen är som sagt en mycket nyttjad rekreationsskog. Kommunen som markägaren utgick jag från skulle borga för att åtgärderna skulle göras med friluftsvärdet i centrum.
Men när jag nu i helgen upptäckte hur kommunen valt att faktiskt göra sin avverkning blev jag kort sagt både arg och bedrövad. Att avverka i plusgrader med tunga maskiner, i solbelyst bryn, lämnar sina spår. Djupa spår. Och den som tycker om att vistas i skogen vet att den typen av körskador inte försvinner, någonsin. Av den stig bakom Bodavägens bostadsbebyggelse som varit en av de viktigaste entréerna till skogen söderifrån finns i stort sett inget kvar. Det som avverkats tycks dessutom vara långt mer än vad som var angripet.
Om detta varit en produktionsskog kunde man kanske förvånats mindre men av kommunens fördjupade översiktsplan att döma är detta en skog som kommunen äger med det främsta syftet att förse oss stadsbor med friluftsmöjligheter.
Med tanke på att det finns delar av Fagerskogen som är betydligt mer drabbade av döda granar än den nu avverkade är jag allvarligt oroad över hur det ska se ut när jag kommer dit nästa gång. För hur illa åtgången skogen än var av barkborren har vi som vistas i skogen hitintills klarat av att parera liggande träd på våra promenader. Stigsystemet har snabbt fått nya kringelikrokar och visst ställer det till med visst bekymmer, men långt hellre det än att vår rekreationsskog blir ett sönderkört kalhygge.
Jag ber er Enköpings kommun, vädjar rent av, fortsätt inte avverkningen i Fagerskogen på det här viset!