Ett stort problem för både våra invandrare och för samhället är att fler behöver komma i arbete. Den viktigaste förutsättning för arbete är att kunna tala och förstå det svenska språket. Det största hindret är vårt starkt segregerade samhälle, våra invandrare lever för sig, och har svårt att komma i kontakt med oss svenskar. Barnen lär sig skaplig svenska i skolan, men föräldrar går ofta hemma med radio och tv från hemländerna. Man pratar inte svenska hemma i familjerna. Föräldrar som bara går hemma utan arbete är inte bra för någon. Arbete är grunden för medborgarskap, självförtroende och delaktighet.
Lösningen är att våra olika myndigheter på allvar börja samverka, idag kör var och en sitt eget race. Träffar ofta elever på SFI, Svenska för invandrare, deras eget önskemål är att studera svenska på förmiddagen och praktisera på en arbetsplats på eftermiddagen. Vi har behov av arbetskraft och det finns många bristyrken. På en arbetsplats lär man sig både yrket och får möjlighet att tala svenska. Avgörande för att kunna lära sig ett språk är att få möjlighet att prata språket och skapa egna svenska kontakter.
Mitt förslag är att varje elev på SFI får träffa berörda instanser för att göra upp en plan för vägen till arbete. Dessa instanser är sociala myndigheter, arbetsförmedlingen, skolan och naturligtvis med den invandrande personen i högsätet. Här diskuteras fram en konkret plan med olika etappmål, där slutmålet är ett riktigt arbete på den öppna arbetsmarknaden. Många elever saknar en konkret plan, dagarna bara går, inget mål finns. Ju längre tiden går desto svårare blir det att komma igång och hitta ett jobb.
Detta låter självklart men varför händer det inte, är det byråkratiska regler, prestige, okunskap, jag vet inte? Hoppas berörda kan svara.
Det finns bristyrken och vi har behov av arbetskraft, samtidigt som alltför många människor inte minst invandrare lever på bidrag, ett i grunden ovärdigt liv.
Svårt att få detta denna ekvation att gå ihop.
Vad tycker ni i de politiska partierna i Enköping behöver göras?