I september (18/9) skrev EP en artikel om ett domstolsbeslut i ärendet om Stadsgropen. I artikeln så uttalar sig Ann-Kristin Fösker att ”Det är allvarligt, en heltidspolitiker som själv går in och skriver ett svar på ett ärende som ska avgöras i domstol. Det är ministerstyre”. Ann-Kristin är den som överklagat till domstol och enligt min uppfattning står hon ett oppositionsparti mycket nära. Men till den delen kommer jag att återkomma till, i annat sammanhang.
Ann-Kristins påstående har EP:s rutinerade journalist valt att ta till sig utan att ifrågasätta dess rimlighet. Journalisten har inför artikeln varit kontakt med mig och ställt frågan om jag sett domstolens utslag. Jag svarade som det var, att jag inte visste att utslaget kommit och att jag inte sett det. Följdfrågan blev om jag hade någon kommentar till att kommunens svar förlorat. Då jag inte sett förslaget, så hade jag ingen kommentar. Sedan avslutades samtalet. Det fanns ingen fråga om jag eller någon annan skrivet dokumentet som skickats in till domstolen som kommunens yttrande.
Kommunens juridiska inlagor till domstol skrivs självklart av kommunens anställda jurist. Sedan skrev jag under som dåvarande ordförande i kommunstyrelsen. Domstolen hade ingen åsikt om den juridiska texten. Domstolens beslut handlar om hur vida jag var rätt person att skriva under. I artikeln framställs det som om jag suttit och fabricerat för egen politisk vinning.
Jag hävdar därmed att journalisten aktivt valt att misskreditera mig i sin artikel. Det falska och felaktiga påståendet finns omnämnt på första sidan, i ingressen till artikeln och två gånger i texten. Så chefredaktörens läsarlöfte om trovärdiga nyhetsartiklar kommer verkligen på skam, då han vill att sanningen ska kontrolleras en, två, ja tre gånger för att säkerställa att det som nu skett inte sker.
Jag inser att jag kommer att få mothugg och jag aldrig kommer vinna slaget, men mitt syfte med min insändare, är att Enköpingsborna bör få veta att bevisligen allt inte är sant som står i vår lokala tidning. Sen får var och en fundera på vad syfte och motiv är.
Händelsen är anmäld till Mediaombudsmanen, som avslog den med argumentet att de inte bryr sig om sanningen och att jag får räkna med det som offentlig person.
Att jag blir granskad och felaktigt uthängd kan jag leva med. Men jag tycker det vore snyggt om chefredaktören ber Enköpingsborna om ursäkt, för att man inte lyckas hålla sitt läsarlöfte.
Ingvar Smedlund, före detta ordförande i kommunstyrelsen
Svar
Ingvar Smedlund (M) hävdar att EP far med osanning när vi rapporterar om att yttrandet till Förvaltningsrätten som Ingvar Smedlund har kommit med i Stattfrågan skulle vara skrivet av just Ingvar Smedlund. Ett yttrande som är undertecknat av Ingvar Smedlund. Och som Ingvar Smedlund själv har fattat beslut om att själv, i sin roll som kommunstyrelsens ordförande, svara på.
Det handlar naturligtvis inte om vem som rent handgripligen skrev yttrandet, och det förstår förstås Ingvar Smedlund. Det är bara ett försök att blanda bort korten.
Om det var Ingvar Smedlund, en jurist, en sekreterare eller en praktikant som hamrade på tangenterna när yttrandet skrevs spelar naturligtvis ingen roll.
Det som spelar roll är att Ingvar Smedlund själv valde att underteckna yttrandet, i sin roll som kommunstyrelsens ordförande, och inte lät hela kommunstyrelsen svara som han enligt förvaltningsrätten borde ha gjort. Förvaltningsrätten konstaterar att Ingvar Smedlund överskred sina befogenheter och ogiltigförklarade yttrandet.
Så, visst. EP ber om ursäkt om det kan tolkas som att Ingvar Smedlund själv, på egen hand, har skrivit yttrandet.
Men det är ju inte det viktiga, som sagt. Det viktiga är att Ingvar Smedlund valde att själv svara och därmed överskred sina befogenheter.
Håkan Wikström, chefredaktör Enköpings-Posten