Mer än åtta av tio i Sverige vill donera - samtidigt är bara femton procent anmälda till donationsregistret. För få av oss tar steget att anmäla vår vilja, så transplantationerna är alldeles för få. Nästan varje vecka dör en person i väntan på organ i vårt land. ”Vi tänker för lite på döden, och följden är att människor dör.” Så har ledarskribent Joakim Broman skrivit och vi tror att han har rätt. I dagens sköra system drabbar vår obetänksamhet eller rädsla andra. Anhöriga ställs inför stora frågor när det är som tyngst.
Vi vill ändra lagen. Hur vi än var och en ställer oss till vad som får hända efter vår död har varje vuxen, beslutskapabel människa ett fritt val att göra och ett ansvar att göra sin vilja känd. Lagar och regelverk behöver tydligare utgå från den förkrossande majoritet av oss som vill donera och samtidigt ovillkorligen respektera den som sagt nej. Våra anhöriga bör inte ha veto, utan bara ombes vidareförmedla vår vilja - beslutanderätten över våra kroppar ska vara vår egen och ingen annans.
Det bör också vara tillåtet att ge oss intensivvård för att rädda våra organ när vi ska dö, så länge det inte gör att vi lider mer eller inte får vård vi själva behöver. Det skulle rädda många liv om sjukvårdspersonal under ett par dygn kunde hålla respiratorn igång, ge oss läkemedel och vårda våra kroppar för okända andras skull, när hoppet är ute för vår egen del - för de människor som desperat behöver våra organ kan det innebära skillnaden mellan liv och död.
Lagändringarna kräver stärkt kunskap på många håll. Vi vuxna invånare måste alla veta och förstå vad vi tar ställning till och redan som skolelever få tid för samtal om detta. Kunskapen behöver också stärkas i sjukvården, om vård av donatorer och mottagare och inte minst om hur anhöriga kan stöttas. Detta kräver att vi etablerar fler regionala donationscentra runtom i landet, som kan ansvara för kvalitets- och utvecklingsarbete och kan stötta och utbilda sjukvården. Inte minst behövs fler intensivvårdsplatser om liv ska kunna räddas, med ständig kompetensutveckling och riktigt god arbetsgivarpolitik för att behålla de allra kunnigaste.
Människans dödlighet är hundraprocentig, men den dag vi dör kan vi kanske hjälpa åtta andra personer. De kroppar vi inte längre behöver kan ge andra deras liv tillbaka. Varje steg framåt är värdefullt, som låter fler svårt sjuka människor överleva.