Svenska kyrkan bedriver året om diakonal och social verksamhet, där vi dagligen träffar människor som på olika sätt lever i utsatthet. Det är ett av kyrkans uppdrag. Ett exempel är Matbryggan som är ett samarbete med Lokalen/Hyresgästföreningen och Hela Människan RIA, där vi delar ut matkassar till behövande. De senaste åren har vi sett en ökning av antalet personer som kommer till Matbryggan. Det är barnfamiljer, pensionärer – ja, människor från alla situationer i livet.
Nu har kommunstyrelsen i Enköping föreslagit att budgeten för ekonomiskt bistånd, även kallat försörjningsstöd eller socialbidrag, som vi tolkar det ska sänkas över en treårsperiod. Totalt rör det sig om besparingar på 6,5 miljoner kronor. Det är del av ett större besparingspaket som man planerar att genomföra 2023.
Vi förstår att kommunen behöver spara. Men är ekonomiskt bistånd verkligen rätt område att spara på? Våra diakoner sliter för att stötta dem som redan har det tufft. Vi ser att förslaget riskerar att drabba dem som redan lever på marginalerna.
Enköpings kommun har en större andel barn som ingår i familjer med ekonomiskt bistånd än rikssnittet. Barn som växer upp i ekonomisk utsatthet löper större risk för ohälsa och sämre skolresultat. Även för vuxna är ekonomisk utsatthet ofta sammankopplat med psykisk ohälsa.
Har man tänkt på de som redan idag förlitar sig på Matbryggan för att ha mat på bordet, när man la det här förslaget? Har man genomfört en barnkonsekvensanalys?
Ett argument som hörts från kommunföreträdare är att det ekonomiska biståndet inte ska minskas för enskilda personer – tanken är att se till att människor kommer ut i arbete och då inte behöver ekonomiskt bistånd längre. Exakt hur detta ska ske framgår inte av förslaget.
Vi ser en stor risk att personer som faktiskt behöver ekonomiskt bistånd kommer i kläm. Vad händer med de som på grund av sjukdom eller psykisk ohälsa inte kan jobba? Vad händer med den ensamstående flerbarnsföräldern som redan jobbar, men som ändå inte får pengarna att räcka till? Har kommunstyrelsen en plan för hur detta sparande faktiskt ska gå till i praktiken?
Vi hävdar att man behöver erbjuda både ekonomiskt bistånd och samtidigt hjälpa människor ut i arbetslivet. Att ha som mål att minska det ekonomiska biståndet, men inte ha någon plan för hur det ska göras, är att dra undan mattan för några av samhällets redan mest utsatta.