– Hej på dig, säger Niklas Lindgren till en liten flicka som kommer ut från hissen med sin mamma och lillebror.
Mamman berättar att dottern nyss tagit blodprov och därför är lite ledsen. Niklas tar fram en ballong som han knyter en hund av och ger flickan. Hon går leende därifrån.
– Så där kan det se ut. Det gäller att vara spontan, vilket är det roligaste med det här jobbet, förklarar han.
Med mottot ”Ett gott skratt berikar livet” har Clownjouren roat barn på Akademiska sjukhuset i 16 år. Två gånger i veckan får barnsjukhuset besök av clownerna. Niklas, eller Fjodor Dr. Jevski, är en av dem. Utrustad med en portfölj innehållandes en magisk målarbok, ballonger och såpbubblor, improviserar och anpassar han alltid sina uppträdanden efter situationen.
– Rekvisitan är bara en liten del av det. Överraskningen är det viktiga.
Alla i Clownjouren är professionella artister med vana att uppträda för publik. Niklas har själv många års erfarenhet. Bland annat har han gått ett tvåårigt skådespelarprogram i Köpenhamn och är utbildad mimskådespelare. Han har varit clown sedan 1996.
– Vissa har nog en bild av clowner som några som leker med barn. Så är det inte. Målet är snarare att plocka fram leken hos barnen.
Niklas och de andra clownerna arbetar främst med konstformen slapstick, ett slags förhöjd form av fysiskt skådespel, inspirerat av gamla mästare som Charlie Chaplin och Buster Keaton.
– Man kan gå in i en dörr eller snubbla, men också jobba med subtila grejer som ansiktsuttryck och mimik. Ibland krävs mer försiktighet och man måste kunna läsa av signaler, speciellt då det gäller sjuka barn. Lyhördhet och kännedom om egna och andras kroppsspråk är de viktigaste egenskaperna som sjukhusclown.
Även sjukhuspersonalen involveras i clownernas arbete.
– Det är jätteviktigt att det inte blir fel då vi besöker ett barn, så vi är alltid medvetna om situationen vi går in i. Kommunikationen mellan oss och personalen är extremt betydelsefull. De har varit fantastiska sedan start och alltid välkomnat oss med öppna armar, säger Niklas Lindgren.
Många av barnen som varit långtidsinlagda har en speciell relation till clownerna.
– Man får kramar av både barn och föräldrar som minns en och berättar att våra besök gjorde deras tid på sjukhuset lite lättare. Många har det väldigt jobbigt, därför är vårt arbete extra viktigt. Det blir en distraktion, även om så bara för en stund.