På köksbordet står en tillbringare av glas med hemlagad jordgubbssaft. Den är gjord på ett recept från sekelskiftet. Nybakade knäckspån ligger på ett fat. De delar bordsytan med höstlöv, kastanjer, tända ljus och ett gammalt skrin. På kökssoffan vid fönstret ligger katten Molly och myser. Barnen William och Louise leker i rummet intill men gör gärna täta turer in i köket till kakburken med de nybakta kakorna.
– När de gamla recepten är så goda kan man undra varför vi vill förnya oss i matlagningen? Säger Marloes Öhrnell och öppnar skrinet. Det innehåller riktigt gamla kokböcker. Recept handskrivna i små häften. Sidorna är så sköra att de ser ut att kunna gå sönder om man tar i dem.
– Det är jätteroligt att upptäcka gamla recept. Det här är en kulturskatt. Jag tycker det är viktigt att bevara dem. Man får en bild av hur folk levde. Om man kan det förflutna förstår man nutiden bättre. Det väcker också nostalgi och minnen.
Marloes Öhrnell är född i Holland. Nu bor hon med sin familj i en flygel till Salnecke slott utanför Örsundsbro. Hennes far är holländare. Hennes mor kommer från Skåne. Själv har hon rest mycket men det är från Holland och Skåne hon har sina egna smakminnen. Det är framför allt mormor Ingrid Nordén som väckte hennes matinresse vid tidig ålder. Hon finns med på en bild i boken Köksalmanack från 1982.
– Många av de gamla släktrecepten som finns nerskrivna kommer från en högborgerlig krets.
De hade tid och kunskap att skriva ner hur de lagade maten. En torparmor med tio barn att sköta hade inte tid och pengar att göra detta.
Den 24 september lanserade Marloes Öhrnell sin nya hemsida smakminnen.se. Hon kallar det Sveriges samlingsplats för gamla recept. Här vill hon ge alla runt om i landet en chans att dela med sig av sina egna speciella matfavoriter som har en historia.
– Jag har lagt upp några smakminnen själv för att komma igång med sidan, men besökare har börjat skicka in sina bidrag. Tanken är att det ska bli en samlingsplats där alla som bor i Sverige får en chans att dela just sina smakminnen och vårt kulturarv.
Hon understryker att det inte är tänkt att bli en sida där man stylar sina bilder eller måste vara professionell matfotograf för att platsa.
– Alla får skicka in. Jag vill gärna ha mobilbilder, gulnade bilder, gamla recept. Nyligen skickade en besökare in ett recept med fyra ingredienser och en kort historia på några meningar varför det var ett smakminne för henne. Det var perfekt.
Hennes eget starkaste smakminne är mormors fiskpudding. Men det är inte bara maten som är avgörande. För att ett smakminne ska uppstå är det viktig vem man äter den med och i vilken miljö man befinner sig.
– Att sitta ensam ger inte samma känsla. Vi åt mormors fiskpudding med släkten i Arild, Skåne. Det var en idyllisk fiskarby med hus i olika färger och med halm på taken. Där fanns rosor och havsdoft. Vi barn satt vid barnbordet och åt på rangliga stolar. Egentligen var det en fisksufflé, men vi kallade den fiskpudding. Den var lätt för barn att tycka om. Mild men rik på smak. Det är ett kärt minne.
Marloes Öhrnell är till yrket journalist och har studerat historia samt brinner för matlagning. På hemsidan får hon förena allt detta. Idén till Smakminnen föddes för två år sedan. Hon minns den stunden väldigt tydligt.
-Klockan var mitt in natten och jag hade gått och lagt mig när idén plötsligt slog mig som en blixt. Jag blev så entusiastisk att jag inte hade en chans att sova. Det kändes som världens bästa idé.
Sedan dess har hon jobbat mycket med att förbereda hemsidan och lanseringen.
Recepten på Smakminnen sträcker sig ända från antiken till tidigt åttiotal. Kristtidskubbar, Sparris för sensibla herrar och hysteriska fruntimmer, Björntassar med pikant sås. Vissa recept vill man inte göra erkänner hon men det är roligt att läsa om dem.
Förutom gamla recept hittar man även förklaring på gamla svenska mått, såsom skålpund, kappa, jungfru och andra mått som inte används idag, men är nödvändiga att förstå om man ska göra recept från förr.