Krönika
Det Janne Eriksson inte vet om slussar är inte värt att veta.
Samma med oss människor efter hans 36 år vid de handvevade slussarna.
En av hans många berättelser, eller garanterat sanna historíer:
– Vid sluss nummer fyra skällde mannen så mycket på sin fru att hon mycket tydligt förklarade att bara ett enda ord till, så skulle hon lämna både honom och båten.
– Vid femman var han tyst, men röd i ansiktet av all instängd ilska.
– Vid sexan brast det igen. Maken klagade över att hustrun drog i fel tamp och inte bar av tillräckligt med båtshaken.
– Vid sjuan hade hon klivit av och syntes med väskan på armen lugnt och värdigt promenera mot busshållplatsen.
– Vid åttan var mannen ensam, och fick klara båten så gott han kunde. Den knallröda ansiktsfärgen hade nu ersatts av skammens rodnad.
Annars är det inte så många vigselringar som hittas på botten i slussarna när de efter säsongen pumpas torra för rengöring. Däremot rätt många mobiltelefoner som sakta och värdigt singlat till botten, när båtdäcket antingen passerat ägaren/ägarinnan upp eller ner.
Hjälmare kanal är i de modernaste delarna konstruerad av samma man som skapade Göta kanal – alltså Baltzar von Platen.
Det finns tre sätt att uppleva slussning. Naturligtvis att du själv har båt och lust att flytta den via slusstrapporna som förbinder Mälaren och Hjälmaren (fram till Örebro).
Det andra sättet är att kryssa med kanalbåtarna – båda värdiga och mycket gamla – Gustav Lagerbjelke eller Nya Hjelmare kanal. Båt i ena riktningen, buss i returen.
Det tredje sättet är att äta glass, och helt enkelt ströva runt vid slussarna för att torrskodd beskåda idyll och äventyr. Då kan du också bekanta dig med ångbåtarna från förrförra seklet, Torsten, Ärlan och Hjernet, som brukar tillbringa sina sommarlov i dammen vid Hjelmare docka, som i sin tur pumpas torr för att ta emot andra anrika och värdiga båtar när de behöver en ny bräda i skrovet.
Om du inte har upplevt folklivet vid en sluss är det här mitt bästa tips utflyktstips. Alla blir faktiskt inte osams vid slussning. Det mesta är rena idyllen och klart barntillåtet. Åtminstone enligt Sluss-Janne, när bandspelaren är på.