Ulla växte upp i Österhaninge med fyra syskon, en mamma som var mattant i skolan och en pappa som var handelsresande.
Ulla Wall gjorde entré i Enköpings arbetarekommun som nybliven och nyinflyttad pensionär i början av 2000-talet. Det var en självmedveten, högrest, parant kvinna som kom på möten och snabbt tog för sig. Hon yttrade sig gärna och visade då breda kunskaper om arbetsliv och fackliga frågor parat med ett starkt engagemang för jämställdhet. Hennes namn dök upp under insändare i EP. Snart fick hon kommunala uppdrag både i fullmäktige och i tekniska nämnden.
Hon bosatte sig i en bostadsrättsförening på Kungsgatan, granne med före detta ombudsmannen i Metall, Börje Norling. Hon var aktiv som ordförande i den föreningen. I kvinnojouren ställde Ulla upp som jourkvinna, en roll hon med sin oräddhet för myndigheter passade bra till. Hon var flitig i valstugan på torget där hon gärna tog sig an frågvisa skolklasser. De fick svar grundade på Ullas erfarenheter av hur ett välfärdssamhälle kan utvecklas men också hotas.
När Ulla berättade om sitt liv var det lätt att förstå att flera tuffa erfarenheter lagt grunden för hennes politiska engagemang. Hon kom från arbetarklass, sjuårig folkskola, första arbetet som hembiträde, mamma första gången som 17-åring. Skilsmässa och ensamstående med fyra barn i början av 70-talet. Telefonist på Televerket, började studera och avancerade inom verket till säljare.
Som stark kvinna med mycket bestämda åsikter kunde Ulla ibland bli lite obekväm för sin omgivning, både den politiska och andra. Men passade inte galoscherna reste hon sig och gick. Men hon var intill döden trofast till sin och arbetarrörelsens ideologi.
Vi är många inom arbetarrörelsen i Enköping som med tacksamhet och värme bevarar minnet av Ulla – en engagerad, rakryggad, omtänksam medmänniska och kamrat.