Första gången jag träffade Ulla var på Hasse Esons 70-årskalas. Andra gången var i Vårfrukyrkan där vi samlats för att diskutera bildandet av en hembygdsförening för att rädda Wallinska gården från att exploateras. Det var början på en vänskap som växt fram under vårt arbete i Enköpings Stads Hembygdsförening. Ulla började som kassör, sedan var hon sekreterare under en period innan hon tog över som ordförande, en post som hon lämnade 2011 då undertecknad tog över. Men det innebar inte att hon lämnade verksamheten. Hennes engagemang fortsatte att vara lika starkt tills hälsan svek henne för ett par år sedan.
Om vi återvänder till starten var hon och maken Arne ivriga deltagare i arbetet med att förvandla den djungel som rådde på gården till att bli en planerad trädgård. Hon var också engagerad i arbetet med Enköpingsdräkten tillsammans med Agneta Windh Carlsson och Solveig Zander. När det hände något på gården kunde man lita på att Ulla skulle finnas på plats.
Det känns extra tungt att hon gått bort just i dessa tider, då jag är övertygad om att det är många som hade kommit på hennes begravning för att hedra hennes minne om det bara varit möjligt. Ullas engagemang sträckte sig även utanför hembygdsföreningen, bland annat i SPF.
Alla man kommer i kontant med lämnar inte bara ljusa minnen, men Ulla var definitivt en person som gjorde det. Vi sörjer med hennes barn och barnbarn som förlorat en älskad mor, farmor och mormor.