Ulf var under största delen av sitt liv bosatt och verksam i Enköping, där han som ingenjör på Bacho var en omtyckt chef och medarbetare. Ulfs positiva anda och ljusa livssyn avspeglade sig såväl i arbetslivet som i sällskapslivet och föreningslivet.
Att ständigt vara öppen för nya rön och möjligheter, var ett av Ulfs signum. Han var en utforskare och äventyrare, nyfiken på nya möten, ny teknik och utveckling. Ulfs genuint positiva inställning till livet och vissheten om att engagemang gör skillnad, ledde honom tidigt in i politiken. Han inledde sin politiska bana som ordförande i Högerns Ungdomsförbund i Uppsala län och blev snart också den yngste ledamoten i Enköpingshögerns kommunfullmäktigegrupp.
Genom detta lärde han känna min far, Knut Jonsson och min mor, Irma S:t Cyr. Han blev en naturlig del av vår familj och deltog i helg- och födelsedagsfirande och andra familjära sammankomster och vänskapen kom att omfatta såväl mig som mina syskon med familjer. Efter Knuts bortgång blev han en viktig vän för Irma.
Som visionär och sällskapsmänniska diskuterade han lika gärna samhälls- frågor som djupa livsfrågor; en genuin humanist. Detta visade sig också i hans diplomatiska arbete i politiken. Han kom under sin livstid att vara en aktiv medlem i många olika föreningar. Bland dessa kan nämnas Barnens Dag-kommittén i Enköping, Enköpings allmänna idrottsförening och Gråbröderna. Efter pensioneringen flyttade Ulf till Stockhom, där han fortsatte engagera sig i föreningslivet. Vi hade samtal med Ulf så sent som under juldagarna 2020, då han också fyllde 97 år. Han var då som alltid glad och positiv samt fylld av tillförsikt inför att sammanstråla kommande vår. Vi är tacksamma för att få ha haft honom som en nära och kär vän i så många år.