Per Sollenberg var en man med många strängar på sin lyra. Han beskrev sig själv på Facebook som ”Vetgirig allkonstnär”
Per var en kraftkarl i dess fulla bemärkelse och en handlingens man. Hans skicklighet bestod inte bara i att förvalta släktgården Härvesta, utan även i att utveckla den. Han ville möjliggöra för nästkommande generation att föra gården vidare, något alla i hans vänkrets kunde notera.
Genom köp, arrenden och samarbeten utökades gårdens verksamheter. Per hade ordning och reda omkring sig, på välskötta åkrar kunde vi följa årstidens växlingar, klippta gräsmattor och prydlig gårdsplan. Under åren hade vi ett gott samarbete mellan våra gårdar där Per med sin energi och arbetslust alltid ställde upp med såväl maskiner som egen tid.
Han bestämde sig för att bygga upp den gamla mangårdsbyggnaden på Härvesta från grunden. Ett gigantiskt projekt som tog flera år och där Per gjorde mesta arbetet själv och letade efter rätta material, färger och beslag. Många timmar lades ner vilket resulterade i det vackra faluröda timmerhus, där Per och Sofia sedan kunde skapa sitt egna hem med tre fina barn.
Vid Fröslunda kyrka i närheten av gården fick Per för några år sedan i uppdrag att rita och skapa ett kors vid minneslunden i vackert smide. Korset som står där visar prov både på hans hantverksskicklighet och på hans konstnärliga sida.
Många höjde på ögonbrynen 2016 då Per tog det modiga beslutet att arrendera ut gården för att kunna ägna sin tid åt det han verkligen tyckte var roligt och stimulerande – att renovera och återställa gamla hus och torp på gården. Han hade just byggt upp ett nytt snickeri i ladugården, när sjukdomen kom smygandes och förhindrade alla hans vidare planer.
De sista två åren under hans sjukdomstid hade vi många intressanta och trevliga samtal. Det var alltid lika roligt att träffa Per då hans nyfikenhet och kunskaper och många gemensamma intressen gjorde våra möten givande. Vi kunde trots sjukdomen företa några utflykter vars mål Per fick bestämma.
I mars fick våra besök ställas in på grund av corona. Därefter fick telefonen duga men det var inte samma sak och samtalen klingade av.
Per var mycket släktkär och sin hembygd trogen. Trots de många resor han upplevde tillsammans med familjen var det på Härvesta han trivdes bäst.
Nu vajar flaggan på halvstång på gården som Per har brukat och älskat. Han tvingades lämna oss mitt i livet med så mycket idéer kvar att förverkliga. Vi kommer alla att minnas hans energi, glada skratt, hjälpsamhet och engagemang. Vi har förlorat en vän och bygden en son.
Våra varmaste tankar till Sofia, Valdemar, Annie och Gustav som förlorat sin livskamrat och far.