Ingalill visste tidigt att hon ville bli präst och prästvigdes 1989. Under studietiden arbetade hon en del i Indien, vilket berörde henne mycket och för alltid skulle prägla hennes känsla för de mest utsatta.
Hennes första prästtjänst var i Upplands-Bro pastorat. Då träffade hon Janne, som sedan skulle bli hennes make. 1996 kom hon sedan till Fjärdhundra, först som komminister och från 2003 som kyrkoherde. Hon förblev Fjärdhundra trogen till sin död.
För alla oss som hade förmånen att arbeta med Ingalill var hon en inspirerande, inbjudande ledare. Hennes varma hjärta och snabbtänkthet stod alltid till församlingens tjänst, med värme och omtanke om alla hon mötte. Hon strävade efter konsensus – beslut togs efter stark och långvarig förankring. Även svåra beslut gick därför att driva igenom utan smärta eller osämja. Det tydligaste exemplet på detta är nog församlingssammanslagningen 2006.
Som chef var Ingalill lyhörd, engagerad och finurlig. Hon fick medarbetarna att växa i – eller till och med utanför – sin tjänst, så att de hittade nya gåvor och förmågor och fick möjligheter att utveckla dessa. Hon uppmuntrade alltid den som vill prova något nytt eller som hade en spännande idé. Det gjorde församlingen rikare och medarbetarna starkare.
Ingalill var en person som, vid samma fikastund, kunde få en medarbetare att växa med sitt beröm, trösta en annan som var ledsen, släcka några småkonflikter som hotade att blossa upp och samtidigt få alla att skratta. Hennes genialitet låg i det intelligenta engagemang hon alltid visade alla hon mötte.
Ingalill hade ett öppet och varmt hem där alla välkomnades och bjöds på vällagad och god mat. Hon trivdes bra vid resor tillsammans med maken, älskade historia och kultur, museer och afternoon tea.
I dag går våra tankar till hennes man, bröder, pappa och hennes älskade syskonbarn.