Carl-Gustaf von Ehrenheim på Grönsöö har avlidit i en ålder av 94 år. Ett långt liv och ett livslångt engagemang inom Svenska kyrkan har avslutats. Andra kan beskriva hans insatser för kyrkan nationellt och internationellt. Jag kan vittna om Carl-Gustafs stora betydelse på det lokala planet som ”stor-pappa” till Enköpings kyrkliga samfällighet.
Ärkebiskop Ruben Josefsson gav hösten 1967 den då 38-årige kyrkorådsordföranden i Kungs-Husby församling uppdraget att försöka bilda en samfällighet av 19 församlingar och fyra pastorat inom Trögds och Åsunda kontrakt. Bakgrunden var de uppenbara svårigheterna för de 18 små landsbygdsförsamlingarna att klara ekonomin när befolkningen minskade. Det illustrerades tydligast med att församlingsskatten varierade från 90 öre i Enköpings stad till 2:30 kr i Kungs-Husby församling.
Uppdraget var inte enkelt och frågan är om någon annan än Carl-Gustaf hade klarat att föra det i hamn. Kyrkoråden i småförsamlingarna skulle uppge sin urgamla rätt att själva besluta om sin sockenkyrka. Många förstod de ekonomiska realiteterna. Men oron fanns om omsorgen om deras sockenkyrka skulle vara lika stor när besluten fattades ”inne i stan”. Å den andra sidan behövde Carl-Gustaf övertyga stadsförsamlingen att med öppna ögon acceptera en skattehöjning.
Carl-Gustaf åtnjöt uppenbarligen inte bara ärkebiskopens förtroende utan han lyckades lotsa alla berörda fram till enhälliga beslut. Spänningen var stor under hösten 1970 när alla 18 församlingarna på sina kyrkostämmor och i Enköping kyrkofullmäktige måste säga ja. Enhällighet var ett krav för att kunna gå till regeringen som hade att godkänna förslaget.
Carl-Gustaf övergav inte sin skapelse – Enköpings kyrkliga samfällighet. Han var ledamot i samfällda fullmäktige under 30 år och dess ordförande under 19 år fram till 2001 då han med ålderns rätt avgick. Jag som skriver dessa rader fick förtroendet att efterträda Carl-Gustaf som fullmäktigeordförande 2002. Det kändes onekligen särskilt ansvarfullt att ”kliva i så stora skor”. Inte bara jag utan även övriga förtroendevalda och många anställda inom Svenska kyrkan i Enköping kände fortsatt stöd och ett vakande intresse från Grönsöö för hur arvet förvaltades. Carl-Gustaf återfanns frekvent i kyrkbänken liksom vid andakterna på Trögdshemmet där han avslutade sina dagar. Det är ett gediget livsverk inom många områden som nu kan summeras. Det vittnar om hans stora kärlek till hembygden och inte minst dess kristna liv och uttryck.