Så är ett långt liv till ända, Märta min vän, stora, lilla kära Märta har lämnat jordelivet. Märta som levt ett så långt och rikt liv. Märta som varit en del av mitt liv så länge jag kan minnas, sen innan jag föddes till och med.
Tant Märta som med stark röst och pondus kom varje barndoms julafton till min mormor där vi alla var samlade för julfirande. Hon kom utklädd till tomte, hon hoade och bullrade med myndig stämma och med skräckblandad förtjusning fick vi barn julklappar. Jag minns att mina paket innehöll dockkläder som Märta stickat o sytt, alla vi små barn fick paket. Man fick på darriga ben gå fram, ta tomten i hand, niga och tacka.
Märta fanns med på alla kalas och vid födelsedagar så långt tillbaka som jag minns. Märta sa själv gärna att hon tillhörde familjen.
Märta med familj bodde i sitt kära Ulriksdal, alldeles nära min mormor och morfar, bara bakom bäck, åker och skog.
Märta var inte bortskämd med bekvämligheter men jag hörde henne aldrig klaga över det, tvärtom. Hon berättade gärna om sitt liv, om sin barndom, om resor hon gjort och andra upplevelser.
Jag tror att det var 1990, när hon blev änka, som hon flyttade in i sin fina lägenhet i stan. Hon skrev nu istället ”Märta på Västerleden” på alla gratulationskort och julkort.
Märta trivdes i stan och engagerade sig i föreningslivet i SPF och var aktiv i Centerkvinnorna, sin bostadsrättsförening och i St Lars syförening.
Jag har fått vara en del av Märtas liv både som vän och i tjänsten. Hennes enträgna arbete för de som behövde extra omsorg, genom St Lars syförening, med soppkokning på Palmsöndag, våffelförsäljning till Jungfru Marie bebådelsedag, basarer, lotterier, och med babypaket.
Märta var mån om sitt hem och sina sysslor veckans alla dagar.
Hon lagade sin mat och fuskade inte med halvfabrikat.
Hon provade nya recept och delade gärna med sig. Hon bakade regelbundet till olika aktiviteter.
Hon läste och lärde nytt och tog till sig.
Man brukar prata om hedersmän och Märta var en hederskvinna.
En kvinna från gamla tider men ändå alltid med i nutiden.
Hon var en omtänksam och en god kär vän trots åldersskillnaden oss emellan. Inte bara jag fick ta del av hennes omsorg utan även min familj, mina barn och barnbarn.
Jag är så tacksam för att få ha haft Märta mitt liv, så länge.
Du är oändligt saknad Märta, vila i frid.