Jan-Erik Wikström 1932-2024
Jan-Erik Wikström
Foto: Paul Hansen
Första gången jag träffade Jan-Erik Wikström var under hans tid som kulturminister i samband med en konstutställning på Nationalmuseum. Våra vägar korsades ofta tack vare vårt gemensamma intresse för musik, konst och design. När han lämnade ministeruppdraget 1982 hade vi förmånen att rekrytera honom till styrelsen för Svenskt Tenn, en kommersiell kulturinstitution i Beijerstiftelsens ägo.
Jan-Erik var styrelseledamot i sammanlagt 22 år, varav fem år som ordförande, med ett avbrott för tiden som landshövding i Uppsala län 1992-1997. Med sitt kunnande, sitt kontaktnät och sitt effektiva sätt att bedriva styrelsearbete bidrog Jan-Erik i högsta grad till företagets utveckling. Svenskt Tenn firar i år sitt 100-årsjubileum och vi hade önskat att han skulle få uppleva jubileumsutställningen på Liljevalchs i höst. Jan-Erik var även en högt respekterad styrelseledamot i Beijerstiftelsen och i börsnoterade Beijer-Alma under åren 1997-2002.
Med utbildning och forskning som specialområde och med religionens stora betydelse i hans liv passade Jan-Erik Wikström perfekt i rollen som landshövding i Uppsala, säte för ärkebiskopen och med två framstående universitet. Han gjorde även stora insatser för länets näringsliv och kultur, bl.a. genom engagemanget för de norduppländska bruken.
När Jan-Erik fick Uppsala som hemvist fördjupades vår relation och vi blev nära vänner. Jag och min hustru Charlotte hade äran att vara bröllopsvittnen när han 1995 vigdes med Cecilia av ärkebiskop Gunnar Weman.
Minnet av Jan-Erik fyller mig med stor tacksamhet. Han har betytt mycket för våra stiftelser och bolag, men han var framför allt en mycket kär vän. Saknaden är stor.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!