Gustaf växte upp i lanthandeln vid Ön. Under 1930-, 40- och 50-talen präglades Ön av en livlig verksamhet. Där kom och gick ångbåtarna i reguljär trafik mellan Enköping och Stockholm fyllda med passagerare och gods. Gustaf har livfullt skildrat denna miljö med dess både vanliga och mer särpräglade människor i sina skrifter och inte minst i hans återkommande krönikor i Enköpings-Posten.
Gustaf var den av två bröder som i mitten av 50-talet tillsammans med Ingegerd tog över affären. Samhällsutvecklingen under 60-talet med minskad befolkning på landsbygden och andra kommunikationer gjorde att underlaget för minst en lanthandel i varje socken inte längre räckte till. Handlare förblev Gustaf men fortsättningsvis som anställd i livsmedelsbutiker i både Enköping och Grillby. Familjen flyttade in till Enköping.
Gustaf hade många talanger för en rik fritid. Han spelade fotboll med Veckholms IF. Det var vid en match i Löt som Ingegerd fanns i publiken och de hittade varandra. Det blev många cykelturer mellan Ön och Löt efter det. Gustafs konstnärliga talang inspirerades av en målare som sommartid vistades vid Ön. Talangen utvecklade han och det ledde till många verk och utställningar, bland andra en sommartid på bryggan vid Ön. Gustaf tog även ansvar för utställningsverksamheten i Enköpings Konstförening under många år.
Natur och miljö var en annan gren av Gustafs breda intressen och kunskaper. Jag träffade Gustaf i början av 70-talet på Härjarö som var mitt ansvar som anställd av landstinget. Det visade sig att jag i Gustaf fick en ovärderlig kunskapsbank inte bara om Härjarös historia och naturvärden utan om alla de omgivande socknarna.
Det var svårt att inte tycka om Gustaf! Hans vänliga framtoning, hans berättelser, hans träffsäkra iakttagelser av skeenden och personer gjorde varje möte värdefullt. Tillsammans med hans konstverk gör dessa hans minne levande för mig och för många andra.