Erik var en person med ett varmt intresse för omvärlden. Hjärtat klappade starkt för familjen, men även vännerna, grannarna, skolan och närmiljön fick del av hans engagemang. Därför är det kanske inte konstigt att mötet med socialdemokraterna i Solna resulterade i en flera decennier lång relation med anställning som politisk sekreterare, förtroendevald, kamrat och kär vän till många partimedlemmar.
Erik blev snabbt en person som med sin lågmälda klokskap väckte aktning. Med sitt förflutna som journalist och formgivare hade Erik ett skarpt stilistiskt öga och ansvarade för allt från tryckt partimaterial till skrivhjälp åt fritidspolitiker. Erik var även under många år ledamot i Barn- och utbildningsnämnden. 2015 flyttade familjen till Enköping, där Erik också engagerade sig i lokalpolitiken, men han var Solna trogen fram till pensionen 2018.
Vi som fått vara Eriks arbetskamrater och vänner kommer alltid minnas hans närvaro som livade upp de tristaste arbetsdagar, hans fenomenala journalistiska grävförmåga som resulterade i allt från fynd av fantastiska lunchställen till kommunala skandaler. Ville man bolla tankar fanns Erik alltid där med eftertänksamma och kloka svar. Hans underfundiga humor och förmågan att ta sig an frågor eller utmaningar med nya perspektiv avspeglades även i hans sätt att tackla cancern. Han älskade god mat och letade jämt efter nya recept och restauranger. ”Läckergommen” i Solna med sina schnitzlar hade en särskild plats i Eriks hjärta. In i det sista fanns en bild på schnitzeln i mobilen som mål för en måltid att avnjuta när han blev frisk.
Så blev det inte. För oss som fick förmånen få vara med om Erik är saknaden djup. Han brydde sig om, på riktigt, vilket är ovanligt i en nutid där solidaritet och empati är en bristvara. Världen är fattigare utan Erik.