När jag fick beskedet att Eivor hade lämnat oss, blev det en chock.
Eivor var så levnadsglad och full av energi och nyfiken på det mesta. Vi pratades vid ofta och det kunde bli både en och två timmars samtal. Hennes genuina intresse och engagemang över vad vi gjorde i vardagen var fantastisk. Hon har ju funnits med i hela mitt liv då min mamma och hennes mamma är kusiner. De umgicks i ungdomen, var ute på dans, bio och gick på hushållsskola tillsammans.
Men det var när jag blev vuxen som Eivor fick mer plats i mitt liv, vi besökte henne på hennes föräldragård Vappeby utanför Enköping flertalet gånger. Och när jag gifte mig i Österunda kyrka 2004 var Eivor en självklar gäst. När Eivor för tre år sedan blev väldigt sjuk och fick hjälp av goda vännen Lena för att få vård för ett krånglande hjärta, så blev det inte möjligt för henne att bo kvar i sitt älskade barndomshem. Efter ett tag fann hon sig till rätta i Grillby på Tallgården serviceboende som blev hennes nya hem.
Då öppnades en ny värld för henne och Eivor var delaktig i alla aktiviteter med en energi och glädje som fick oss alla att glädjas med henne. Jag känner en så stor tomhet och saknad över att inte få träffa Eivor tillsammans med vårat lilla gäng längre. Det är ofattbart.Vi hade så mycket roligt planerat. Jag är så tacksam över att få ha haft Eivor i mitt liv, alla skratt och mysiga stunder, hennes klokhet och härliga sätt att se världen på, det bär jag med mig i minnet. Jag hoppas att hon nu äter favorit pizzan Hawaii och lyssnar på Christer Sjögren hela dagarna, om det är så då vet jag att Eivor njuter.
Du fattas oss.