Det var oktober 1985 och klass 1B i gymnasiets kontors- och distributionsklass hade just varit ute i butiker och jämfört priser. Resultatet var nedslående. Pengarna som de skulle kunna tjäna när de slutade skolan skulle inte räcka.
Enligt läraren Anita Olsson var lönen de kunde räkna med att få 3500 kronor efter skatt, när de fått ett jobb efter skolan.
– Man kommer nog bara att ha råd med lägenheter på ett rum och kök, befarade Helena Wengström.
Några utsvävningar var det alltså inte tal om att vänta sig. Men i klassuppgiften ingick förstås också att komma på hur man kunde handskas med en tunn plånbok.
Baka bröd, planera sina matinköp, leta efter extrapriset var självklara idéer som dök upp. Att måla om ett par gamla skor och på så sätt få ett par "nya", var andra, lite mer udda.
– Man kan köpa begagnade möbler på auktion, och kanske få ärva en del av föräldrarna, var Marie Lindqvists idé.
Anne Taxén menade att det var dumt att köpa dyra märkeskläder. Köpte man billigare plagg skulle man kunna byta kläder oftare, något hon tyckte var viktigt.
Läraren tyckte dessutom att eleverna borde tänka på att också spara lite. Minst 200 borde åka in på en bankbok varje månad, till oförutsedda utgifter.
Presenter och semesterresor var något som de unga över huvud taget inte räknade med att kunna kosta på sig, hur de än vände och vred på slantarna.