Här pratar vi om två kulinariska ytterligheter.
Smaken är ju det som gör oss människor till individer. Vi har alla olika smak vad gäller mat, litteratur, inredning, politik, ja, allt egentligen. Och smaken växer och utvecklas med åren. Som treåring älskade min dotter allt som var rosa. Hela hennes garderob var som ett rosa moln och jag hade lärt mig att köpa kläder efter hennes smak, för annars skulle hon inte ta dem på sig. I dag är hon nio år gammal och har endast ett fåtal rosa plagg i garderoben. Smaken utvecklas – inte sällan till det bättre.
Min svaghet för watermelonsticks till trots anser jag mig ha god smak när det gäller matlagning, men när det kommer till kläder så är jag vilsen. Jag vet vad jag inte tycker om, vet inte riktigt vilka kläder som matchar varandra och vad som klär mig. Därför ber jag om möjligt om hjälp av en expedit och imponeras varje gång när de rätta plaggen ett efter ett skickas in i provrummet. Även om jag är smakblind när det gäller kläder, ser jag när allt stämmer och kläderna passar ihop. Som bonus får jag kvickt lämna provrummet som är föga upplyftande med sina många speglar och inte sällan kalla lysrörsbelysning. Helt fantastiskt att en annans smak hjälper en att hitta sin egen!
Just mat och mode tycker jag är områden där smaken är så i tiden att det är svårt att se att vi en dag i framtiden kommer att tycka att det är så typiskt för just det årtiondet. Vad är det vi har på oss i dag som kommer att få oss i framtiden att fnissa när vi ser bilder på oss själva? Det är lättare att fantisera om maten. Ett exempel är vissa av 70-talets gelédominerade rätter som får oss att rysa i dag . Är det kanske kemiskt godis som får framtida generationer att häpna? Eller är det vår förkärlek till mat som är miljöskadlig? Lite såsom få i dag utbrister att de bara älskar äkta päls?
Inte bara vi människor har våra preferenser för allt möjligt, även djuren. Min man och jag har genom åren fått träning av katterna i att köpa rätt burkmat. Det ska vara ett dyrare märke, och det ska vara bitar i sås. Är det mousse, paté eller ett billigt märke, då kommer de inte ens fram till matskålen och den orörda maten kan följande dag slängas. Våra håriga barn har med framgång tränat oss. Matsnobbar.