Om några av dessa besökare, komna från de nordiska länderna, berättar översättaren och litteraturvetaren Ben Hellman, Helsingfors, i sin nyutkomna bok ”Hemma hos Tolstoj, Nordiska möten i liv och dikt”.
Lördag 26 maj gästade Ben Hellman Enköping och Westerlundsällskapet vid arrangemanget ”Litterär salong” i Westerlundska gården, dit ett 40-tal personer hade kommit.
– Många av dem som fick träffa Tolstoy skrev sedan om det i dagspressen. Så stor var upplevelsen, förklarade Ben Hellman.
Utgångspunkten för Hellmans forskning, som resulterat i en bok, var hans nyfikenhet på hur samtiden uppfattade Tolstoj.
Från 1880-talet blev strömmen av besökare till Jasnaja allt större. Upp till 30 personer per dag kunde komma. Deras ärende kunde vara att diskutera religiösa spörsmål eller bara uttrycka sin beundran. De flesta bjöds in att dela familjens Tolstojs måltider.
Av besökarna var 34 personer från Norden. Dem har Hellman hittat just i dagspressen. Jonas Stadling, journalist och filantrop, var en. Han deltog dessutom i hjälparbetet vid den hungersnöd som drabbade en stor del av Rysslands befolkning år 1892. Ett nödhjälpsarbete som Leo Tolstoj själv engagerade sig hårt i.
– Stadling skrev för amerikanska och svenska tidningar från Ryssland och bidrog till insamling av pengar till de lidande.
En annan svensk besökare på Jasnaja Poljana var Abraham von Bonde. Han skänkte bort allt han ägde och reste världen runt för att söka livets mening.
– Han kom fram till att livets mening var ”förenkling” och han beslöt sig för att stanna på Jasnaja Poljana. Han var så radikal i sina tankar att Tolstoj själv framstod som inte så radikal. Men barnen Tolstoj var rädda för Bonde och Sofia Tolstoj bad honom att försvinna innan hon kallade på polis, berättade Ben Hellman.
Människor som inte kunde resa till Ryssland skrev i stället brev till Tolstoj för att fråga om råd i olika ärenden – eller för att tigga pengar.
– 1891 gjorde han sig själv medellös då han gav all egendom till sin hustru och sina barn. Då kunde han med sanning svara ”jag är lika fattig som ni”.
50 000 brev finns bevarade, 9 000 från utlandet. De är skrivna på 26 olika språk.
”Obegripligt” stämplade Tolstoj på större delen av breven. Han talade och skrev ändå själv fyra språk, ryska, engelska, franska och tyska.
Leo Tolstoj d y hade också arbetat hårt med nödhjälpsarbetet under hungersnödsåren och därvid drabbats av sjukdom. Han reste till flera olika platser för att söka återvinna sin hälsa, bland annat till Hangö i Finland.
– Där fick han veta att Dr Westerlund i Enköping var den ende som skulle kunna rädda honom. Möjligen var det ovan nämnde Jonas Stadling som sade honom det, berättade Ben Hellman.
Nåväl, Leo d y kom till Enköping, i oktober 1895. Här blev han inte bara frisk utan även förälskad. Redan i maj 1896 gifte han sig med Dr Westerlunds yngsta dotter, Dora, då ännu inte 18 år fyllda – men det är ju en annan historia.