De hade sett på tv att det skulle bli varmt och då passade de på, bra jobbat.
Grillen var stor och tillräckligt varm för att kunna grilla högen med korvar, som räckte till alla.
Tänk att så lite betyder så mycket.
Jag tog med mig mitt dur-dragspel och spelade några låtar för de cirka 30 personerna som var där, det märktes genast hur de sken ikapp med solen i den 22-gradiga värmen. Några rullade fram sina stolar och ville höra mer, så det blev en omgång till av de åtta låtarna jag har lärt mig hyfsat. Jag blev förstås nervös och spelade fel, men vad gjorde det en sån här dag.
En 100-åring rullade fram och berättade att han minsann hade ägt ett stort vanligt dragspel och ett durspel, han tyckte att ljudet i mitt spel var så fint. En dam berättade att hon varit med i folkdanslag och längtar tillbaka till den tiden. Några damer ställde ifrån sig sina kryckor och dansade, då var det nära att tårarna kom. Tänk att så lite betyder så mycket för människor med så lång livserfarenhet och som drabbas av så många olika öden.
Ännu en gång stort tack till er som hjälper våra livskamrater.