– Vi hade väldigt roligt hemma, det var en lycklig barndom, säger Karin Seger när hon berättar om uppväxten i Bro.
På gården Snyggboda bodde de två tvillingsystrarna tillsammans med fem äldre bröder och sina föräldrar. De fick tidigt börja hjälpa till i hushållet, då de bland annat fick sätta potatis, rensa ogräs och plocka bär. Ulla Malmelid spenderade också mycket tid inne i köket, och bakade bröd. Än i dag bakar hon, och har exempelvis nyligen bakat både lussebullar och pepparkakshjärtan till jul.
– På den tiden fick man ju göra stora degar, på flera liter mjölk, men nu räcker det med en halvliter. När jag var liten blev det nog inte så snygga bullar, men de blev ganska skapliga till slut, säger hon.
Tvillingen bor nu i Mariedal med ett av sina tre barn. I Brunnsta bor den andra tvillingsystern, tillsammans med sin dotter.
Tvillingsystrarna skrattar och berättar att de båda blev bondhustrur, och att de alltid haft varandra nära.
– Det har aldrig varit långt mellan oss, och vi har alltid varit sams, säger Karin Seger medan den lilla svarta hunden Olga skäller bredvid soffan.
Med en liten van klapp på hundens huvud lugnar hon ner hunden som för en stund är tyst men fortsätter springa runt vid bordet.
Karin Seger hade från början sin gård i Håbo med sin man, som gick bort tidigt. Hon behöll jordbruket efter hans bortgång och drev det i många år med hjälp av sin svärfar. 1980 tog en annan familj över gården och Karin Seger flyttade till en mindre stuga. Hon blev då vikarierande lantbrevbärare, ett jobb hon uppskattade väldigt mycket.
Karin Seger har också haft många olika förtroendeuppdrag inom samfälligheten i Håbo. Bland annat var hon med och byggde upp Bålstas kyrkocentrum, något hon tyckte var väldigt intressant.
Hon har också varit aktiv i SPF (Sveriges pensionärsförening) och är nu glad att hon hunnit med så mycket i livet.
– Jag vill tacka livet, som de säger i schlagern, säger hon.
I dag är hennes största antagande att vara dagmatte till hunden Olga, som busigt springer runt under fikabordet när vi pratar.
– Det är henne jag vaktar på dagarna nu, säger Karin Seger och klappar den svarta hunden på huvudet.
Ulla Malmelid startade även hon jordbruk tillsammans med sin man efter att de gift sig. Hon flyttade då in hos sin svärfamilj ett tag, tills det blev för trångt i huset. Paret flyttade då hem till Snyggboda och hjälpte under en tid till att driva jordbruket där systrarna växte upp. Det största jordbruket de drev var dock på en prästgård i Håbo-Tibble där de fick ett arrende. Nu bor hon i en skogsstuga i Mariedal med sin son efter att mannen gått bort.
Båda systrarna träffade sina respektive genom SLU (Svenska landsbygdens ungdomsförbund).
– Det var jätteroligt, genom organisationen fick man träffa andra ungdomar, de anordnade bland annat tävlingar och danser, säger Karin Seger.
– Alla ungdomar var med, instämmer Ulla Malmelid.
De har också båda varit med om en stor utveckling i samhället. Något som Karin Seger speciellt pratar om. Utvecklingen menar hon tagit plats i många delar av livet, bland annat inom tekniken och levnadsstandarden.
– Vi tillhör nog en av få generationer som fått uppleva en sådan här otrolig utveckling, det är roligt att få se, säger hon medan hunden Olga lägger sig tillrätta i hennes knä.